Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det elektriska ljuset, av K. J. Laurell - Belysningsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
DET ELEKTRISKA LJUSET.
den strålande ytans ljusstyrka överstiger 0.75—1.0 normalljus per kvcm. Härav följer,
att de flesta elektriska ljuskällor, vilkas strålar direkt träffa ögat, åstadkomma
bländ-ning, och detta gäller särskilt vid halvwatts volframlamporna och båglamporna.
För att en fullständigt bländfri belysning skall erhållas, bör lämpligen någon av
följande metoder väljas. Antingen förses lamporna med helt omslutande glober, som ge
ett diffust ljus, eller med reflektorer, som dölja själva lyskroppen, eller också placeras
lamporna på sådan höjd, att ögat vid normalt horisontellt seende ej träffas av direkta
ljusstrålar.
Fig. 200. Schematisk bild av ljusets reflexion, refraktion och
diffusion.
Belysningsarmaturer. För att vi lättare skola bliva förtrogna med de olika
reflektorernas och globernas verkningssätt som ljusspridare, kunna följande typiska exempel
å s. k. reflexion, diffusion och refraktion vara av klarläggande betydelse.
Vid s. k. reguljär reflexion, som erhålles vid en blankpolerad metallyta eller vid en
vanlig spegel, återkastas
ljusstrålen enligt fig. 200 a.
Reflexionsvinkeln v är i
detta fall lika med
infallsvinkeln i. Vid s. k. diffus
reflexion från exempelvis
ett vitt läskpapper eller
ett kalkstruket tak
återkastas ljuset oberoende
av infallsvinkeln i alla
riktningar och kraftigast
vinkelrätt mot ytan i
enlighet med fig. 200 b
(Lam-berts lag). Vid reflexion
från en halvmatt yta, som
i praktiken är det
vanli
gaste fallet (emaljerad stålplåt, vitmålad vägg, vanligt skrivpapper etc.), erhålles en
reflexion enligt fig. 200 c. Om en ljusstråle passerar genom en glasskiva (klarglas),
erhålles en avböjning av densamma, s. k. refraktion enligt fig. 200 d. Om denna glasskiva
är matterad å ena sidan eller försedd med en beläggning av opalglas, s. k. överfångsglas,
erhålles ett diffust ljus (diffus transmission) enligt fig. 200 e. Vanligen uppkommer vid
de i praktiken använda glassorterna en kombination av alla dessa gränsfall. Å fig. 200 f
visas ljusets samtidiga reflexion, transmission och diffusion genom opalglas. Ett
praktiskt taget diffust ljus kan även erhållas genom att ett på särskilt sätt slipat glas s. k.
prismaglas eller holophanglas användes. Spridningen sker i detta fall genom ljusbrytning
i glasets räfflor (refraktion).
Då ljuset återkastas från en reflektor eller då det passerar genom en glaskupa,
åtföljes detta alltid av att en större eller mindre del av ljusmängden går förlorad. En väl
polerad metallspegel av silver återkastar c:a 90 % av ljusmängden. Vid spegelglas med
silverhinna blir motsvarande tal 75—80 % men vid en vanlig amalgamspegel endast 50
•—60 %. Vid de för diffus reflexion vanligast använda reflektorerna mjölkglas, opalglas
samt vitemaljerad bleckplåt erhålles 60—70 %. Vitt läskpapper, som ger ett praktiskt
taget fullt diffust ljus, återkastar icke mindre än 80—82 %. Ett vitstruket tak återkastar
c:a 50 % av ljuset. Vid normala reflektorer är det högst halva den utstrålade Ijusmäng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
