Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
ELEKTRISKA LEDNINGAR OCH DISTRIBUTIONSSYSTEM.
till användning som ledningsmaterial, särskilt för högspänningsanläggningar i Amerika.
Enligt vad vi förut sett, är spec. motståndet hos aluminium c:a 70 % större än hos koppar,
varför en aluminiumledning måste göras lika mycket grövre än en kopparledning, för att
samma ledningsmotstånd skall erhållas. Då spec. vikten för aluminium är 2.7 och för
koppar 8.9 kommer vid samma motstånd den grövre aluminiumledningen endast att
väga hälften så mycket som kopparledningen. Priset på aluminium är vanligen dubbelt
så högt som på koppar, räknat per samma viktsenhet, men detta förhållandetal varierar
något år från år. Vid de tillfällen, då dessa metallpriser förhålla sig som talen 2 till 1,
är det ur kostnadssynpunkt likgiltigt, vilken metall som väljes, naturligtvis under
förutsättning att hänsyn endast tages till ledningsförmågan. Då aluminium i mekaniskt
hänseende är underlägsen koppar och dessutom mycket svår att säkert skarva, har
denna metall ej fått den användning som man skulle kunnat vänta på grund av dess
relativt goda ledningsförmåga och prisbillighet.
Enligt vad förut påpekats är det elektriska motståndet hos oledarna eller
isola-torerna praktiskt taget oändligt mycket större än hos de metalliska ledarna. För
uppmätning av den läckström, som vid en viss spänning passerar genom en god isolator,
erfordras en mycket känslig galvanometer. Som exempel å isolatorer kunna nämnas luft,
porslin, glas, gli mm er, olja, papper, gummi, ebonit etc. Spec. motståndet är vid de bättre
isolationsmaterialen av storhetsordningen 1 000 millioner megohm per cm längd och
kvcm sektionsarea. Enligt vår nuvarande uppfattning ligger skillnaden mellan en ledare
och en oledare däri, att vid den förra elektricitetens atomer, de s. k. elektronerna, fritt
kunna förflytta sig i det elektriska fältet, varvid ledaren genomgås av en elektrisk ström,
under det att vid den senare denna förflyttning förhindras genom inre, molekylära krafter,
så att endast en förskjutning av elektronerna kan äga rum genom inverkan av de elektriska
krafterna, d. v. s. spänningen. Vi kunna i detta sammanhang lämna ur räkningen den
förut omnämnda svaga läckströmmen. Den elektriska fältstyrkan eller
spänningspå-känningen av isolationsmaterialet uppmätes i volt per cm. För elektrotekniken och
speciellt högspänningstekniken är det av största vikt att känna de olika
isolations-materialens elektriska hållfasthet, d. v. s. den spänningspåkänning i volt/cm, vid vilken
genomslag sker. Denna spänning angives vanligen genom effektivvärdet av en
sinus-format varierande växelspänning, varvid man bör ihågkomma, att det största
ögonblicksvärdet är c:a 41 % större än effektivvärdet. Vid exempelvis en växelströmsanläggning
på 10 000 volt och 50 perioder per sek. utsättes isolationsmaterialet för en
maximalspänning av 14 100 volt 100 gånger i sekunden.
För vanlig luft vid normalt tryck och temperatur är den elektriska hållfastheten
21 000 volt per cm (21 kV/cm), angivet i en sinusformat varierande växelspännings
effektivvärde, vilket för en konstant likriktad spänning motsvarar 30 kV/cm. Detta
innebär, att en växelspänning intill 21 kV kan anslutas till tvenne på 1 cm:s avstånd
från varandra placerade metallplattor, under förutsättning att dessa äro fullt plana och
försedda med väl avrundade kanter. Användas däremot spetsar eller trådar på detta
avstånd, inträffar överslaget vid en mycket lägre spänning, beroende på att den elektriska
påkänningen då blir större.
För bedömning av den elektriska isoleringens styrka vid luftledningar och isolatorer
behöver man endast känna sambandet mellan överslagsspänningen och luftgapet vid
nålspetsar för normalt periodtal. Till orientering angivas följande värden:
Spänning: 5, 10, 50, 100, 200, 300, 400 kV (1 kV = 1 000 V).
Avstånd: 6, 12, 90, 244, 520, 790, 1 050 mm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
