Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. LEDNINGSDIMENSIONERING.
213
Vid en högspänningsanläggning måste icke blott avståndet mellan ledningarna vara
tillräckligt, så att ej driftstörningar kunna uppträda genom överslag, utan även
lednings-diametern vid mycket höga spänningar vara så stor, att ej påkänningen å luften invid
ledningstråden överstiger den elektriska hållfastheten, ty i annat fall uppträda
strålnings-förluster, varvid ledningen lyser svagt på grund av s. k. glimning eller korona. Dessa
senare synpunkter äro av särskild vikt vid anläggningar för spänningar över 100 kV.
Luftens genomslagshållfasthet ökar prop. mot trycket och omvänt prop. mot den
absoluta temperaturen (Celsiusgrader + 273). Vid t. ex. 10 atm. tryck är luft en betydligt
bättre isolator än transformatorolja och porslin och har då en genomslagshållfasthet av
c:a 210 kV/cm.
Ett isolationsmaterial, som för ledningstekniken fått stor praktisk betydelse, är
porslinet. Till isolatorer måste användas s. k. äkta porslin, d. v. s. sådant som bränts
vid så hög temperatur, att massan fullständigt sintrat. Råmaterialet för framställning
av porslin är kaolin, uppblandat med fältspat och kvarts, som brännes vid c:a 1 400°
temperatur. Elektriskt porslin måste vara biåsfritt och uppvisa en stor elektrisk
genomslagshållfasthet (c:a 100—150 kV/cm). Ett annat isolationsmaterial, som kommit till
stor användning för isolering av s. k. installationsledningar, är vulkaniserat gummi,
som har ännu större elektrisk genomslagshållfasthet än porslin. Såväl papper som trä
äro i torrt, tillstånd goda isolatorer, men kunna ej utan vidare användas, då dessa ämnen
äro hygroskopiska, d. v. s. upptaga fuktighet ur luften och därigenom bliva mer eller
mindre ledande.
Till isolering av jordkablar användes numera vanligen väl uttorkat papper,
impregnerat med mineralolja och harts, vilket material kan utföras med en
genomslagshållfasthet överstigande 200 kV/cm. För att detta isolationsmaterial ej skall upptaga fukt,
måste detsamma ompressas med ett fullständigt lufttätt slutande blyrör.
Ledningsdimensionering-. Då begreppen spänningsfall och verkningsgrad äro av
grundläggande betydelse för anordnandet av en elektrisk kraftledning och för valet av
ledningsdimension och spänning, skola vi i det följande söka klargöra deras innebörd och
med några exempel visa, huru spänningsfallet och verkningsgraden beräknas vid olika
strömarter.
Spänningsfallet vid en elektrisk ledning utgör skillnaden mellan generator- och
motorsidans spänning och angives vanligen i procent av den senare spänningen. Om
exempelvis vid en kraftöverföring stationsspänningen är 11 000 volt och
mottagnings-spänningen 10 000 volt, utgör spänningsfallet 1 000 volt, d. v. s. 10 %. Som ett andra
exempel vilja vi bestämma spänningens storlek vid den längst bort belägna lampan,
ansluten till en 220 volts belysningsledning, då det största tillåtna spänningsfallet är
1 %. Enligt föregående erhålles en spänning av 220 — 2.2 = 217.8 volt.
Då vi enligt Ohms lag veta, att spänningsfallet är lika med ledningens motstånd,
multiplicerat med strömstyrkan, kan detsamma för varje fall lätt beräknas. Vid
växelströmmar erhålles spänningsfallets effektivvärde, om vid beräkningen strömmens
effektivvärde insättes. Vid luftledningar kan i allmänhet självinduktionen ej försummas på
grund av de stora ledningsavstånden, varför vid dessa hänsyn måste tagas till det av
denna förorsakade induktiva spänningsfallet. Antag, att motståndet i till- och
återled-ningen vid en 220 volts likströmsledning är 2.2 ohm och att strömstyrkan är 10 amp., så
blir spänningsfallet 2.2 X 10 = 22 volt, d. v. s. 10 %. Samma värde erhålles för en enfas
växelströmsanläggning, då dubbelledare användes och självinduktionens inverkan således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
