Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Blanka ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
ELEKTRISKA LEDNINGAR OCH DISTRIBUTIONSSYSTEM.
på grund härav en driftstörning. Vid porslinets bränning måste den största omsorg
nedläggas på att detsamma utsättes för riktig temperatur under en lagom lång tid,
så att det fullständigt »sintrar». Detta inträffar om temperaturen varit så hög, att
massan blivit halvsmält. Den blir då fullständigt tät i brottet, så att fuktighet ej
kan upptagas ur luften. Tusentals isolatorer hava vid högspänningsanläggningar efter
ett par års drift måst utbytas, vanligen beroende på att porslinet varit poröst och
därigenom upptagit fuktighet.
Fig. 217. Ledningsmontering vid låg- och högspänd
trefasström.
Stolpar. Vid de första ledningsbyggena använde man uteslutande trästolpar,
vilka åtminstone i vårt land med dess rikliga tillgång på trä blevo billigare än några
andra slag av stolpar. I
allmänhet användas fortfarande detta
slags stolpar för den vanliga
landsbygdselektrifieringen samt
vid mindre kraftöverföringar för
såväl låg- som högspänning. Till
trästolpar passande för ett
linjebygge utväljas raka, vinter huggna
furustolpar, vilka skola vara minst
15 cm i toppändan och 8—14
meter långa. Stolpens längd är
beroende på linjens spänning,
antalet ledningstrådar, som skola
uppläggas, samt det djup, till
vilket stolpen skall nedsättas i
marken. I de förut angivna lagarna,
som gälla för utförandet av
elektriska anläggningar, föreskrives,
att ledningarnas minsta avstånd
till marken skall vara 4, 5 eller
6 meter, beroende på om
ledningen räknas till en låg-,
medel- eller högspänningsanläggning.
Vid vägövergångar ökas dessa avstånd till 6, 7 och 7 meter resp.
Normala trästolpar nedsättas i marken till ett djup av 1.5—2.0 meter, beroende på
markens beskaffenhet, antalet ledningar, som skola uppbäras, eller stolpens längd.
Stolparna måste vid uppsättningen vara torra, men dessutom böra särskilda åtgärder
vidtagas för att förhindra att de ej alltför snart ruttna. Detta sker bäst genom
impregne-ring av hela stolpen med något-lämpligt konserverande medel. Såväl kopparvitriol som
sublimat har använts härför, men erfarenheten visade snart, att kreosotolja var betydligt
bättre och billigare än dessa ämnen. Genom denna impregnering kan stolpens livslängd
praktiskt taget fördubblas. Då man ofta ej vill kosta på en impregnering av hela stolpen,
företages endast tjärbränning eller besprutning med kreosotolja av den del av stolpen,
som befinner sig i själva jordbandet och som särskilt är utsatt för inverkan av
mögelsvampar och förruttnelsebakterier. Toppändan avfasas ofta takåsformat, varefter en
zinkplåt eller en galvaniserad järnplåt påspikas för att hindra regnvatten att uppifrån
tränga in i träets porer. För lågspänningsledningar inom bebyggda samhällen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
