Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Blanka ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
ELEKTRISKA LEDNINGAR OCH DISTRIBUTIONSSYSTEM.
Fig. 225. Korsning av Mälaren med 70 kV ledning från
Älvkarleby kraftverk.
varandra, som använts på en del håll, har enligt erfarenheten visat sig mindre lämplig,
då hopslagning av linorna och på grund därav driftstörningar lätt kunna ske genom
isbarks- eller rimfrostbelastning, speciellt om hängisolatorer användas. Det normala
avståndet mellan ledningarna vid en trefasanläggning för olika driftspänningar framgår
av följande sammanställning:
Driftspänning: 10 50 100 150 200 kV
Ledningsavstånd: 0.7—0.8, l.o—1.2, 2.5—3.0, 4—5, 5—6 meter.
Fundamenten till järnstolpar utföras vanligen av betong, vilken på ett eller annat
sätt armeras och förses med passande grundbultar, som användas för fastskruvning av
stolparna.
Vid användandet av järnstolpar för högspänningsledningar måste stor omsorg ägnas
åt stolparnas jordförbindning. Vid fel å en isolator eller vid överslag på grund av
atmo-sfäriska urladdningar kan i
annat fall järnstolpen antaga en
livsfarlig spänning. Jordplåtar
av minst 0.5 kvadratmeters
storlek, utförda av koppar
eller varmgalvaniserad järnplåt,
nedgrävas på lämpliga platser,
där marken är fuktig, vanligen
på minst 1.5—2.0 meters djup.
Ledningen från jordplåten, som
över marken måste skyddas för
mekanisk åverkan genom ett
järnrör eller dylikt, anslutes
genom en skruvklämma till
järnkonstruktionen, för att
underlätta den årliga kontrollen
av motståndet till jord vid
varje jordplåt. Då jordlinor
användas, behöva ej alla
stolpar jordförbindas, utan man
kan nöja sig med att
jordningen sker vid var 5:e eller 10:e
stolpe. Som vi redan förut
påpekat, användas vanligen
stolpar av två typer, s. k.
spänn-och bärstolpar. De förra
insättas på var eller varannan
kilometer och äro beräknade
tillräckligt kraftiga att kunna upptaga de ensidiga dragpåkänningar, som uppträda vid
linbrott av samtliga ledningar. Bärstolparna, som i linjeriktningen äro svagare än
spännstolparna, äro konstruerade så, att de med full säkerhet kunna upptaga de i
linjens sidoriktning uppkommande krafterna även under ogynnsammaste
väderleksförhållanden som vid storm, isbark etc. Vid bärstolpar användas antingen
hängisolatorer eller vid lägre spänning stödisolatorer, vid vilka ledningarna äro fästade, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
