Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Isolerade ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
ELEKTRISKA LEDNINGAR OCH DISTRIBUTIONSSYSTEM.
ISOLERADE LEDNINGAR.
Fig. 235. Ledningsförläggning enligt Edison.
Jordkablar. Det visade sig rätt snart vara förenat med stora praktiska svårigheter
att kunna genomföra den elektriska energifördelningen medelst luftledningar inom
större städer. På grund av den därstädes rådande större eller mindre trafiken var det
alltför riskabelt att framföra blanka högspänningsluftledningar längs gatorna; men även
vid lågspänning omöjliggjordes
luftledningarnas användning på
grund av det stora antal, som
erfordrades, och de grova
dimensioner som måste väljas. Härtill
kom att vid en mängd gator och
platser saknades tillräckligt
utrymme för stolparnas placering
och ledningarnas framdragande,
som dessutom mångenstädes av
rent estetiska skäl förbjödos av
stadens myndigheter. Man blev
därför tvungen att på ett eller
annat sätt förlägga ledningarna
under gatans plan. Efter en del
dyrbara och i vissa fall
misslyckade försök med under
jordsledningar, bland vilka vi kunna
nämna byggandet av särskilda
tunnlar under gatan för
uppläggandet av blanka kopparskenor
på isolatorer, lyckades man
utföra fullt driftsäkra jordkablar,
vilka kunde förläggas antingen
direkt i marken eller i rör av trä,
järn eller cement.
Av ett visst historiskt
in
tresse är det av Edison uppfunna systemet för under jordsledningar (se fig. 235), enligt
vilket två halvcirkelformade kopparskenor infördes i järnrör och isolerades sinsemellan
och till det jordförbundna röret medelst lämplig gjutmassa. Genom passande muffar
kunde rören och skenorna var för sig förenas till en sammanhängande ledning, varvid
vinklar och avgreningar åstadkommos i därför enkom avpassade lådor eller
grenmuffar. På senare tid har man frångått dessa korta och styva ledningsdelar och
föredrager i stället långa och böjliga ledningar eller kablar.
Det ligger i sakens natur, att de anspråk, som böra ställas på isolationsmaterialet till
starkströmsledningar, måste vara mycket höga, särskilt om dessa skola förläggas i marken
eller i vattnet. Vilket material som är lämpligast, och vilka fordringar som ur teknisk
och ekonomisk synpunkt måste ställas på detsamma, är givetvis en rätt så komplicerad
fråga, som vi av utrymmesskäl naturligtvis endast helt kortfattat kunna beröra. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
