Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Elektriska ledningar och distributionssystem, av K. J. Laurell - Isolerade ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISOLERADE LEDNINGAR. JORDKABLAR.
237
viktigaste fordringarna på ett för jordkablar lämpligt isolerande material äro följande,
nämligen stort isolationsmotstånd och hög elektrisk genomslagshållfasthet, låg
dielektri-citetskonstant, stor böjlighet och elasticitet. Vidare måste materialet hava en viss
mekanisk hållfasthet, ej uppta fuktighet och ej skadas genom det i ledaren utvecklade
strömvärmet. Under årens lopp hava en mängd olika material provats, av vilka vi som
exempel kunna nämna guttaperka, gummi eller kautschuk, impregnerade växtfibrer såsom
jute, hampa, lin, bomull och papper. Av dessa är det endast gummi och papper, som
numera användas i större utsträckning inom starkströmstekniken. Vi kunna i detta
sammanhang nämna vulkaniserade gummiledningar för inomhusinstallationer och
bly-armerade, pappersisolerade jordkablar för utomhusförläggning, till vilka även räknas
sjökablar och gruvkablar. Guttaperka, som på grund av sina goda isolerande egenskaper
och sin ogenomtränglighet för vatten visat sig ovärderlig till atlanterkablar för
telegrafändamål, lämpar sig däremot ej till starkströmskablar på grund av sitt höga pris och sin
mindre motståndskraft mot det vid ledningarnas belastning alstrade värmet.
Beträffande gummiledningar hänvisas till ett följande kapitel.
Under det att gummi och guttaperka ej äro hygroskopiska och sålunda bibehålla
sina isolerande egenskaper även om de nedläggas i vatten, är isolationsförmågan hos de
av växtfibrer framställda materialen i främsta rummet beroende på den inneslutna
fuktigheten, som med begärlighet upptages t. o. m. om materialet får ligga i fria luften,
skyddat för vatten. Om växtfibrer skola kunna användas för isolering av jordkablar
i det fria, måste desamma synnerligen väl uttorkas och därefter impregneras med något
lämpligt isolationsmedel samt omgivas av en fullständigt tät metallbeklädnad. Till att
börja med användes vanligen jute, som flätades tätt omkring kopparkärnan, varefter
den på detta sätt isolerade ledningen infördes i ett hermetiskt tillslutet kärl och
upphettades under vakuum, tills all fuktighet bortgått. Den impregneringsvätska, som förr
huvudsakligen användes, bestod av linolja, som kokats så länge och vid så hög temperatur,
att den antagit en brun färg och sirapsartad konsistens. Till denna sattes en viss kvantitet
harts eller kolofonium, varefter den heta blandningen genom ett förbindelserör till
torkcylindern fick insugas av det där rådande vakuumet.
Numera användes så gott som uteslutande papper för isolering av jordkablar. Det
infördes redan 1890 för telefonkablar men först efter år 1900 för starkströmskablar
och visade sig snart vara av synnerligen stort värde, särskilt för framställning av
drift-säkra högspänningskablar. För detta ändamål lämpade det sig t. o. m. bättre än de
bästa förut kända isolationsämnena, gummi och guttaperka, samtidigt som det ställde
sig betydligt billigare. Av papper för fabrikation av jordkablar fordrar man, att det
skall vara fritt från alla sådana beståndsdelar, som med tiden kunna förstöra papperet
självt, kopparkärnan eller blyarmeringen. Det skall vidare hava tillräckligt stor
hållfasthet för att i form av band medelst maskiner kunna upplindas omkring ledaren.
Papperet måste garanteras vara fritt från klor, fria syror, svavel och svavelföreningar
samt jämntjockt. Rent manilapapper ansågs länge vara det bästa, men mångårig
erfarenhet har nu visat, att vanligt cellulosapapper av prima kvalitet är fullt jämförbart med
detta för isolering av kablar. Till papperets impregnering användes vanlig mineralolja
med hög flampunkt av samma slag som i högspänningstekniken går under benämningen
transformatorolja. I avsikt att denna skall erhålla för ifrågavarande ändamål lämpliga
egenskaper, tillsättas av en del fabrikanter vissa mindre mängder bitumen, hartser m. m.
För att kablarna skola kunna böjas och pappersisoleringen därvid ej spricka, måste
impregneringsvätskan hava en sådan lättflutenhet, att de olika papperslagren kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
