Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska mätinstrument, av M. Möller - Ampère- och voltmetrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
ELEKTRISKA MÄTINSTRUMENT.
Fig. 291. Olika slag av förkopplingsmotstånd
motstånd är stort. Utfördes mätsystemets spolar med sådant motstånd, att de direkt
kunde inkopplas till spänningen, så skulle motståndet hos en sådan voltmeter ändras
genom spolarnas uppvärmning och därigenom strömmen genom voltmetern minskas
och ett för litet utslag erhållas. Största delen av motståndet förlägges därför i ett
förkopplingsmotstånd av tråd med liten temperaturkoefficient, varigenom det totala motståndet
hos mätaren blir mera oberoende av temperaturen. Detta medför vid
växelströmsvolt-metrar även den fördelen, att voltmeterns induktans blir liten, på grund av att spolarnas
induktans minskas och förkopplingsmotståndet kan utföras induktionsfritt.
Induktan-sen måste nämligen hållas liten i förhållande till det ohmska motståndet, då eljest det
skenbara motståndet eller impedansen, som är beroende av såväl induktansen som det
ohmska motståndet, kommer att variera med strömmens periodtal och förorsaka, att
vid samma spänning men olika periodtal olika ström erhålles genom instrumentet och
sålunda även olika utslag.
Voltmeterns mätområde kan utökas genom seriekoppling av mätaren med yttre
förkopplingsmotstånd. På detta anges den maximala spänning, för vilken voltmetern
kan användas med förkopplingsmotståndet, varigenom instrumentets konstant kan
beräknas. För flera mätområden avsedda förkopplingsmotstånd visas i fig. 291.
De i det följande beskrivna volt- och ampèremetrarna äro ordnade efter den
princip, som ligger till grund för deras verkningssätt.
Elektromagnetiska instrument. Den elektromagnetiska kraftverkan mellan
ström-genomflutna spolar och permanenta magn eter kan på många olika sätt utnyttjas i
mätinstrument. Sålunda kan man antingen låta en av mätströmmen genomfluten fast spole
påverka en rörlig permanent magnet eller omvänt låta den permanenta magneten vara
fast och spolen rörlig. Det förra sättet användes i de först framställda instrumenten,
tangent- och sinusbussolerna samt torsionsgalvanometrarna, det senare i de numera
vanligaste galvanometrarna, vridspolegalvanometrarna enligt Deprez-d’Arsonval,
samt i de på samma princip grundade tekniska vridspoleampère- och voltmetrarna.
Tangentbussolen. Tangentbussolen (fig. 292), konstruerad 1837 av Pouillet,
består av en eller flera cirkulär a strömbanor, i vilkas mitt är upphängd en magnetnål
med liten längd i förhållande till strömbanans diameter. Strömbanans plan inställes i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
