Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska mätinstrument, av M. Möller - Ampère- och voltmetrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMPÉRE- OCH VOLTMETRAR. ELEKTROMAGNETISKA INSTRUMENT.
291
den magnetiska meridianen. Strömbanans magnetfält strävar med en viss kraft att
ställa nålen vinkelrätt mot strömbanan, under det att j ordmagnetismens
horisontal-komposant söker kvarhålla nålen i strömbanans plan.
Vid en viss utslagsvinkel erhålles jämvikt mellan de
av strömmen och jordmagnetismen på nålen utövade
momenten. Äro utslags vinklarna små, gäller, att
tangenten för vinkeln är proportionell mot strömstyrkan.
Den senare är sålunda lika med en konstant
reduktions-faktor gånger tangenten för utslagsvinkeln.
Reduktionsfaktorn kan beräknas ur strömbanans
dimensioner och storleken av jordmagnetismens
hori-sontalkomposant. Instrumentet behöver därför ej först
kalibreras genom jämförelse med något annat
ström-mätningsinstrument utan kan användas för absolut
mätning av strömstyrkan, vilket även utförts av Weber redan 1840.
Tangentbussolen har sedermera förbättrats av Helmholtz och Gaugain, vilka
placerade nålen i en punkt på strömbanans axel, belägen på ett avstånd av halva banans
radie från banans plan. Härigenom minskas de korrektioner, som måste företagas
vid stora utslagsvinklar på grund av nålens längd.
Den största noggrannheten vid mätning med tangentbussolen erhålles vid
utslagsvinklar omkring 45 grader.
Sinusbussolen. I sitt utförande skiljer sig sinusbussolen från tangentbussolen
endast genom att strömbanan är vridbart anordnad kring en vertikal axel. Strömbanan
inställes först i den magnetiska meridianen och vrides
sedan vid mätning en sådan vinkel, att nålen fortfarande
befinner sig i strömbanans plan. Strömstyrkan blir här
lika med en konstant reduktionsfaktor gånger sinus för
vridningsvinkeln. Fördelen gentemot tangentbussolen
är, att reduktionsfaktorn är oberoende av
vridningsvinkeln, då nålen alltid befinner sig i samma läge
relativt strömbanan. Sinusbussolen har trots denna
fördel aldrig fått så stor användning som
tangentbussolen beroende på den betydligt omständligare
mätningen. Noggrannheten är vidare dålig vid större vinklar,
varigenom användbarheten begränsas.
Torsionsgalvanometern. Liksom vid
sinusbussolen mätes med torsionsgalvanometern ej utslaget
hos magnetnålen, utan denna återförès med en
torsions-fjäder till utgångsläget, varvid den vinkel som fjädern
måste vridas avläses. Instrumentet inställes så, att nålen
står i den magnetiska meridianen, i vilket läge den sålunda
även befinner sig vid avläsning. Jordmagnetismen
utövar därför ej något vridningsmoment på nålen, varför
instrumentets konstant, i motsats till förhållandet vid
tangentbussolen, ej blir beroende av den på olika orter variabla jordmagnetismen.
Magnetnålen befinner sig även alltid i samma läge relativt strömbanan, varför
strömmens vridningsmoment på nålen endast blir beroende av strömstyrkan och propor-
Fig. 292. Tangentbussol.
Fig. 293. Torsiousgalvanonieter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
