- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
302

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Elektriska mätinstrument, av M. Möller - Ampère- och voltmetrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

ELEKTRISKA MÄTINSTRUMENT.

Elektrostatiska instrument. Vid de instrument, som först användes för påvisande
av elektrisk spänning, begagnade man sig av egenskapen hos elektriskt laddade kroppar
att attrahera eller repellera varandra. De
enklaste och första apparaterna härför voro
de bekanta elektroskopen, i vilka två tunna
metallblad, isolerat upphängda, repellera
varandra, då de erhålla laddning av samma
slag. Elektroskopen användes till en början
endast såsom indikatorer för att avgöra,
om en ledare var laddad med elektricitet
eller ej. Numera finnas direktvisande
instrument, utförda enligt fullständigt samma
princip.

De statiska instrumenten kunna till följd av sitt verkningssätt endast användas
som voltmetrar men lämpa sig väl härför, då de ej förbruka någon effekt. För likström
och växelström äro de lika användbara.

Utförandet av instrumenten för höga spänningar erbjuder mindre svårigheter än
för någon annan typ, vilket gör, att de statiska voltmetrarna äro de enda
förekommande, som kunna i direkt inkoppling användas för mätning av höga spänningar. De lämpa
sig däremot mindre väl för låga spänningar, emedan den kraftverkan, som kan erhållas,
är synnerligen liten. Utökning av de statiska voltmetrarnas
mät-område kan ske genom förkoppling av kondensatorer

Då yttre elektriska fält inverka på instrumentens utslag,
måste i allmänhet särskilda skyddshöljen anbringas.

Thomsons sky d d s rin gs e le kt r o m e t e r. Vid
denna för absoluta spänningsmätningar avsedda apparat har upp-,
finnaren begagnat sig av den attraktion, som uppstår mellan
två kondensatorplattor (fig. 312).

Den rörliga plattan B belastas med vikter, så att den, då
kondensatorn är oladdad, befinner sig i samma plan som
skydds-ringen S. Inkopplas mellan plattorna A och B en spänning,
laddas kondensatorn, och plattan B attraheras av den fasta
plattan A. Genom att man borttager vikter från den rörliga plattan,
kan densamma återföras i sitt ursprungliga läge. Dragkraften är
då lika med den borttagna vikten.

Är det elektriska kraftfältet mellan den fasta och den
rörliga plattan homogent, kan spänningsskillnaden mellan plattorna
beräknas ur dragkraften. Homogeniteten hos fältet erhålles
genom skyddsringen, som inkopplas så, att den får samma
spänning som den rörliga plattan. Vid övriga elektrostatiska
instrument är i allmänhet anordningen ej sådan, att man kan beräkna
instrumentets konstant, varför de måste empiriskt graderas.

Av firman Carpentier i Paris tillverkas en direktvisande
voltmeter för spänningar upp till 200000 volt enligt Thomsons
skyddsringprincip, där plattans rörelse överföres till en visare.

Siemens & Halske utför ett liknande instrument, där plattorna befinna sig i olja,
varigenom man kan välja ett jämförelsevis litet plattavstånd, utan att överslag inträffar,

Fig. 312. Thomsons skyddsringselektrometer.

Fig. 313. Siemens & Halskes
direktvisande voltmeter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free