- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
362

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Elektriska kraftstationer, av E. M. Andreason - Ställverksapparater - Elektriska regulatorer, spec. automatiska spänningsregulatorer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362

ELEKTRISKA KRAFTSTATIONER.

samt — å likströmsanläggningar — en konstant hastighet hos anslutna motorer är det
ett oeftergivligt villkor, att spänningen å det elektriska ledningsnätet hålles konstant.
Vid växelströmsanläggningar fordras dessutom, att maskinhastigheten hålles
oföränderlig, enär ju växelströmsmotorernas hastighet bestämmes av periodtalet hos den
tillförda effekten. En av de viktigaste bland de uppgifter, som tillkomma driftpersonalen
i kraftverken, är därför övervakandet av spänningsregleringen och — å
växelströmstationer — dessutom hastighetsregleringen.

De i avdelningen rörande transformatorer och omformare behandlade
induktions-regulatorerna äro spänningsregulatorer, som kommit till en vidsträckt användning
inom växelströmsverk, speciellt för reglering av spänningen å utgående
matareledningar. De lämpa sig särdeles väl för automatisk drift, enär regleringen med dem sker
kontinuerligt utan språng. För reglering av ackumulatorbatteriers spänning begagnar
man sig i allmänhet av s. k. cellkopplare. Dylika apparaters konstruktion och
verkningssätt är omtalad i beskrivningen av Stockholms Elektricitetsverks Tulestation.
I det följande skola vi något närmare behandla sådana apparater, varmed
generatorspänningen i de elektriska kraftstationerna regleras.

De elektriska generatorerna äro ju numera i allmänhet så beskaffade, att om
magnetfältet ej regleras, deras spänning faller ganska starkt vid stigande belastning. Förr
utfördes vanligtvis generatorerna mera »strama» i regleringen, d. v. s. med mindre
spänningsfall vid belastningsökning. En god spänningsreglering hos maskinen själv medför
emellertid, att den ström, som uppträder vid kortslutning, blir större än då maskinen är
»mjukare» i regleringen. Denna nackdel hos den för övrigt förmånliga egenskapen hos
generatorn att ha en god inneboende reglering blev alltmer framträdande i samma mån som
generatorernas och stationernas storlek växte, och för nedbringande av
kortslutnings-effekterna till rimliga värden tvingades man att utföra generatorerna med större
spänningsfall. Detta medförde åter, att mera uppmärksamhet måste ägnas åt regleringen
av spänningen.

Självfallet erbjuder åstadkommandet av en god spänningsreglering mindre
svårigheter vid en kraftstation, där belastningen är relativt lugn, än vid en sådan, där den
är starkt varierande. Under det att i förra fallet handreglering med fördel kan användas,
är man i det senare fallet ofta nog nödsakad tillgripa automatiska anordningar för att
erhålla en tillfredsställande spänningsreglering. Äro belastningsvariationerna särdeles
kraftiga och hastiga, måste s. k. snabbverkande, automatiska regulatorer komma till
användning.

Generatorernas spänningsreglering åstadkommes så gott som alltid medelst ett
reglerbart motstånd eller reostat, med vars tillhjälp magnetiseringsströmmens styrka
varieras. Vid likströmsgeneratorer är detta alltså infört i deras magnetströmkrets, vid
växelströmsgeneratorer vanligtvis i mataremaskinens magnetströmkrets. Stundom
använder man sig vid växelströmsgeneratorer av reglerbara motstånd såväl i
mataremaskinens fält som i själva generatorns magnetströmkrets. Vid kraftstationer med separat
magnetiseringsanläggning utföres stundom spänningsregleringen enbart med tillhjälp
av reostater, inkopplade i generatorernas magnetströmkrets.

Fig. 392 visar utseendet av en mindre regleringsreostat. Den består av en låda,
innehållande en från denna isolerad, sammanhängande följd av motståndssatser, i
allmänhet utförda av i spiral lindade motståndstrådar. Från skilda punkter å denna
mot-ståndsräcka äro anslutningar gjorda till kontaktknappar, anordnade i cirkelbåge å den
på lådans utsida placerade kontakttavlan. På kontaktknapparna löper en vridbar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free