Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
äro utslagsgivande, hava i det föregående delvis berörts, men rekapituleras här för
sammanhangets skull i en för ändamålet mer lämpad framställning.
Likströmsmotorn kännetecknas av stor överbelastningsförmåga med avseende på
vridmoment, som vid momentana belastningsstötar praktiskt taget begränsas endast
av gnistbildningen å strömsamlaren. Med den fullkomning, som kännetecknar moderna
likströmsmotorer i kommuteringshänseende, möter i allmänhet inga svårigheter att
kortvarigt uttaga upp till två- å tredubbla normalmomentet. Vid seriemotorer ställa
sig förhållandena i detta avseende än gynnsammare. Den karakteristiska skillnaden
mellan shunt- och serielindade motorer är eljest, som i ett föregående kapitel redan
omnämnts, att shuntmotorn vid varierande belastning håller ett i det närmaste
konstant varvtal, medan seriemotorns varvtal starkt avtager med ökat vridmoment. Denna
senare motortyp är därför särskilt lämpad för sådana driftsförhållanden, där kraftiga
igångsättningar fordras och där det ur kraftekonomisk synpunkt är önskvärt att köra
långsamt vid tung last och fortare vid lättare, såsom vid banor, spårvägar, kranar och
spel. För vissa verktygsmaskiner, pappersmaskiner och spinnerimaskiner är däremot
■en sådan hastighetskarakteristik i regel oanvändbar, då den skulle bringa hela
arbetsprocessen i olag vid första tillfälligt framkallade belastningsvariation. För dylika
behov kunna därför endast shuntmotorer användas. En mellanform, kompoundmotorn,
som är försedd med såväl shunt- som serielindning, förenar i viss mån båda de nämnda
motortypernas egenskaper, men har fått en relativt begränsad användning
huvudsakligen för sådana fall där shuntkarakteristik är önskvärd, men där samtidigt krävande
igångsättningar eller starka belastningsstötar äro att räkna med.
Shuntmotorns hastighet regleras synnerligen enkelt och utan nämnvärd
effektförlust genom införande av motstånd i dess fältlindning. Denna reglering kan dock ej
drivas obegränsat i höjden, enär maskinens vid stigande hastighet alltmer försvagade
magnetiska fält gör densamma mer och mer känslig för belastningsstötar.
Seriemotorns hastighet kan även regleras med shuntmotstånd, vilket dock mera sällan
praktiseras.
Växelströmsmotorn, för industriellt bruk numera så gott som undantagslöst identisk
med den trefasiga induktionsmotorn, förhåller sig i hastighetshänseende som likströms
sh ntmotorn, men kan ej som denna regleras med bibehållen shuntkaraktär.
Hastig-h ten kan påverkas genom inkoppling av motstånd i rotorströmkretsen, men motorn
får härvid i viss mån seriemotorns egenskaper, och dess hastighet faller starkt med
stigande belastning. Trefasmotorns överbelastningsförmåga vid momentana stötar sträcker
sig vanligen till 2, högst 3 gånger normala momentet, men reduceras vid spänningsfall.
Av det sagda framgår, att likströmsmotorn är den i regleringshänseende
fullkomligaste maskinen, medan induktionsmotorns inherenta regleringsförmåga är relativt
begränsad. Genom omkoppling av poltalet kan densamma visserligen förlänas flera
grundhastigheter, men av konstruktiva orsaker måste dessa bliva relativt få.
Kommu-tatormotorer för trefasström besitta visserligen betydligt större regleringsmöjligheter
(förlustlös reglering genom borstförskjutning) men sådana motorer äro konstruktivt
mer komplicerade och dyrbara. Dylika motorer med såväl serie- som shuntegenskaper
för enfasig växelström kunna inkopplas mellan två faser av ett trefasnät, men hava
nått en ganska begränsad användning utom för järnvägsdrift, varom mera längre fram.
Då mer vittgående krav å reglerbarhet vid trefasanläggningar äro för handen, tillgripas
■emellanåt s. k. kaskadkopplingar av olika slag (t. ex. vid valsverksdrift, se detta kapitel).
De vanligast förekommande enkla motorernas normala drif tegenskap er äro för
över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
