Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk drift inom skilda industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK DRIFT INOM SKILDA INDUSTRIER. VALSVERK M. M.
495
utan extra motståndsförluster, men då såväl huvudmotorn som bimotorns hastig heter
äro bundna vid sina bestämda poltal, uppnås här ej mycket mer än vid den vanliga
polomkopplingen; skillnaden ligger däri, att man vid tandemkopplingen har möjlighet att
välja mera fria proportioner mellan hastigheterna. En tandemmotor kan köras antingen
ensam vid hastighet motsvarande dess eget poltal eller i kombination med bimotorn
och med en hastighet svarande mot summan av båda motorernas poltal. S. k.
minustan-dem, eller en hastighet svarande mot skillnaden i motorernas poltal, kan i praktiskt
bruk som regel ej användas, enär huvudmotorn ej utan mekanisk hjälp kan passera
synkronism. Utföres nu endera av motorerna med tvåhastighetslindning, finnes möjlighet att
ernå ytterligare två kombinationer, men härmed äro resurserna vid denna metod uttömda.
En typisk anläggning med tandemmotor levererades på sin tid av Allmänna
Svenska-Elektriska Aktiebolaget till
Sandviken, bestående av en 150 hkr:s
motor med hastigheterna 428, 375
och 330 varv per min. för ett
finverk samt en 600 hkr:s motor för
182 varv, reglerbar även till 165
och 91 varv, för ett bandverk. Den
förra motorn utgjordes av en
huvudmotor i kombinaton med en
tvåhastighets bimotor, medan i det
senare fallet huvudmotorn är
omkopplingsbar för två poltal och
bimotorn lindad endast för ett.
För ernående av fullt
kontinuerlig hastighetsreglering inom
vidsträckta gränser finnas ett flertal
system, samtliga kännetecknade av kombinationer av ett flertal maskiner. De
viktigaste av dessa system angivas här nedan.
Ett av tyska och schweiziska firmor ofta använt system, uppfunnet av Krämer,
består däri, att till huvudmotorn är mekaniskt kopplad, antingen på samma axel eller
med lämplig utväxling, en likströmsmotor, som matas från likströmssidan av en
enankare-omformare, vars växelströmssida är ansluten till huvudmotorns släpringar. Genom
omformaren överföres rotorns eftersläpningsenergi till likströmsmotorn och nyttiggöres
på detta sätt i mekaniskt arbete (se fig. 527, prickade linjer). Med denna metod kan
ernås en reglering av 20—40 % med tämligen god verkningsgrad.
En modifikation av detta system består däri, att eftersläpningsenergien ej
nyttiggöres mekaniskt utan återföres elektriskt till nätet. Härvid bortfaller bimotorn och
omformarens likströmssida anslutes i stället till en likströmsmotor, fast kopplad till
en induktionsgenerator, vars primärlindning är förbunden med huvudnätet (fig. 527,
heldragna linjer). Genom shuntning av likströmsmotorn kan induktionsgeneratorn bringas
upp i översynkron hastighet och avger då energi till nätet.
Vid en annan koppling av Krämer äro huvudmotorns släpringar anslutna till en
trefasig kommutatormotor, kopplad fast mekaniskt till huvudmotorn. Denna koppling
har hittills huvudsakligen använts med seriekarakteristik för kommutatormotorn och
aggregatet arbetar därvid i hastighetshänseende ungefär som en induktionsmotor med
motståndsreglering i rotorn, ehuru med bättre verkningsgrad.
Fig. 527. Principschema över Krämers system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
