Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk spårvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK SPÅRVÄGSDRIFT.
529
Fig. 565—567. Olika slag av bärtrådsupphängning för
kontaktledningar.
skena använts, vartill vi senare återkomma. Svårigheterna gällde härvid att ernå en på
samma gång kraftig och smidig upphängningsanordning för kontakttråden, som
möjliggjorde körning även med rätt stor hastighet och ej påverkades av väderleksförhållanden.
I samband härmed återstod att lösa problemet beträffande konstruktion å vagnen av en
lämplig kontaktapparat, som vid ej alltför hårt tryck mot tråden dock var i stånd att
utan gnistbildning överföra den elektriska strömmen. Enligt den praxis beträffande
kontaktledningar för spårvägar, som under årens lopp utbildats, användes i regel s. k. enkel
upphängning, varvid tråden fästes i s. k. upphängningspunkter på i medeltal 35 meters
avstånd. Då spårvägen
ligger i gatans mitt,
användas vanligen vid båda
sidor om körbanan
an-bragta stolpar, mellan
vilka spännas tvärtrådar
över gatan, i vilka
kontakttråden medelst
isolerade klämnior upphänges.
Befinner sig spåret vid
gatans ena sida, användas
ofta stolpar endast på
denna sida, vilka förses
med tvärramar, s. k.
ut-liggare, i vilka
kontakttråden på enahanda sätt
upphänges, varvid dock
är att märka, att fast
in-spänning å själva
utlig-garen numera ej
användes; i stället är för att
bereda större elasticitet
en kort tvärtråd anbragt
å själva utliggaren, i
vilken tråd kontaktledningen
fästes (se fig. 564).
Isola-tionen till jord är i regel
dubbel, varvid dels
tråd
klämman på sätt nyss omnämnts bildar en isoleringspunkt, dels själva tvärtråden är
isolerat upphängd. Som isolation användes oftast s. k. hårdgummi, mera sällan porslin
eller trä. Tråden avdelas i sektioner på c:a 500 meter, vilka kunna avkopplas vid
led-ningsfel. Vid ändarna av varje sådan sektion avspännes kontakttråden. Vid banor
med högre körhastighet, sällan vid egentliga spårvägar, användes i stället för den enkla
upphängningen s. k. bärtrådsupphängning, varvid kontakttråden fästes medelst s. k.
hängtrådar i en buktigt nedhängande s. k. bärlina, i ändamål att minska
kontakt-trådens avvikelser från den horisontala linjen. (Fig. 565—567.)
Strömmens återledning till matningspunkten eller kraftverket sker vid banor med
ovanjords kontaktledning alltid genom skenorna. Då skenskarvarna med avseende på den
elektriska ledningsförmågan emellertid ej alltid äro att lita på, anbringas vid dem s. k.
34—220535. Uppfinningarnas bok, III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
