Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT. LIKSTRÖMSSYSTEMET. 545
driftkostnader genom den elektriska driftens införande belöper sig till runt 1 milj, kronor,
en jämförelsevis hög siffra för en så liten bana.
Vid övergång till 2 400 volt ökas de konstruktiva svårigheterna vid den elektriska
utrustningens olika delar ej oväsentligt. Vid användning av 4 motorer per lok i
serie-parallellkoppling kommer på varje motor en polspänning av 1 200 volt. På grund av
det relativt stora lamelltal å strömsamlaren, som erfordras vid denna spänning,
kunna endast större motorer med fördel byggas för spänningen i fråga. Driftsäkerheten
kräver vidare en hel del försiktighetsmått, såsom insättning av ett flertal brytare i serie
för strömmens avkoppling å lokomotiven, skyddsanordningar av olika slag i
understationerna till förhindrande av olyckshändelser vid kortslutning etc.
Oaktat elektrifieringen av Butte, Anaconda & Pacific Ry betraktades som en vacker
landvinning för det högspända likströmssystemet, dröjde det ej länge, förrän ännu högre
spänningar bragtes på dagordningen. Projekt förelågo angående elektrifiering av
ban-sträckningar av vida större längd, och härvid måste spänningen, om likström över huvud
taget skulle kunna med ekonomisk fördel komma till användning, åter bringas upp ett
gott stycke, nämligen till 3 000 volt. Den första anläggningen för denna spänning, och en
av de mest betydande järn vägselektrifieringar, som hittills utförts, Chicago, Milwaukee
& St. Paul Ry, fullbordades i sitt första skede av General Electric Co år 1916.
Chicago, Milwaukee & St. Paul Ry är en av de stamlinjer, som förbinda Chicago med
norra Stilla Havskusten. Trafiken utgöres av såväl person- som godståg, vid tiden för
elektrifieringen omfattande tvenne c:a 650 tons genomgående snäll- och persontåg, ett
lokaltåg samt 4 å 6 godståg om c:a 2 500 ton i vardera riktningen. Tidigare ombesörjdes
denna trafik av 240 tons Mallet-lokomotiv, så kallade efter uppfinnaren ingenjör Mallet
och kännetecknade av anordningen med två eller tre ångpannor med tillhörande
driv-verk. Den först elektrifierade delen av banan utgjordes av sträckan mellan Harlowton,
Montana och Avery, Idaho, med en längd av c:a 700 km. och en total spårlängd, inkl,
bangårdar och växlar, av c:a 1 000 km. Ett andra elektrifieringsskede omfattar en
västligare sträckning, från Othello till Seattle, av c:a 400 km. längd. På den förstnämnda
bandelen förekomma talrika stigningar av betydande storlek — banan korsar bland annat
Klippiga bergen på ansenlig höjd. Den skarpaste stigningen på 20 %0 mellan Piedmont
och Donald har en längd av 34 km., medan den längsta (över Belt Mountains) på 10
är ej mindre än 80 km. lång. Även sträckan Othello—Seattle har rätt svåra
stigningsför-hållanden. Så förekommer här en 32 km. längd på 20 %o, 30 km. på 17 och 60 km. på
4 %». På grund av den bergiga terrängen är denna sträcka liksom linjen Harlowton—
Avery även kännetecknad av skarpa kurvor. Linjen Avery—Othello har tills vidare
uteslutits från elektrifiering, då den ekonomiska vinsten av driftens omläggning å denna
jämförelsevis lättrafikerade bandel är mindre.
För den elektriska driften erforderlig energi uttages från Montana Power Company’s
kraftstationer för sträckan Harlowton—Avery och från The Intermountain Power
Com-pany för Othello—Seattle. Dessa kraftnät arbeta samtliga med c:a 100 000 volts
spänning. För att möjliggöra matning av banans understationer från två håll har därjämte
järnvägsbolaget byggt en 100 000 volts linje på trästolpar utefter banan, som förbinder
samtliga understationer och står i förbindelse med de nämnda kraftnäten på ett flertal
punkter.
Understationerna äro för hela sträckan Harlowton—Avery 14 till antalet, för
kuststräckan 8 st. Medelavståndet mellan dessa stationer är c:a 50 km. I understationerna
nedtransformeras spänningen till 2 300 volt, som tillföres synkrona motorgeneratorer på
35—220535. Uppfinningarnas bok, III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
