Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISK JÄRNVÄGSDRIFT. ENFASSYSTEMET.
571
Kraftverket Amsteg innehåller 5 turbiner på 13 500 hkr. av vilka 4 arbeta på
järnvägsdriften.
Kontaktledningen är utförd i fasta avspänningar på järnstolpar. Spännvidden är
480 meter. För att utjämna dragpåkänningarna hos kontakttråd och bärlina växla dessa
plats med vissa mellanrum, d. v. s. kontakttråden och bärlinan korsas på vissa punkter.
Bärlinan är ytterligare förstärkt med en mellanlina av koppar, i vilken kontakttråden
i sin tur fästes med vertikala upphängningstrådar, i ändamål att ernå en kraftigare och
för högre körhastigheter mera motståndskraftig konstruktion än den enkla
bärtrådsupp-hängningen.
Ett stort antal lokomotiv av skilda typer äro i drift vid denna bana, samtliga
levererade av Oerlikon, Brown, Boveri & Cie och Société Séchéron i Genf.
De tidigast beställda maskinerna voro provutföranden för snälltågs- och
godstågs-tjänst från de båda förstnämnda firmorna.
Fig. 606. 108 tons snälltågslokomotiv för Gotthardbanan. (Brown, Boveri & Cie.)
Oerlikons snälltågslokomotiv har tre kopplade drivaxlar och en löpaxel i varje ända;
dess totalvikt utgör 91 ton. Drivmotorerna äro två till antalet, med en sammanlagd effekt
av 1 650 hkr. Lokomotivets normalhastighet är 50 km., dess maximala 75 km. per timme.
Motorerna driva var sin blindaxel, som med en triangelram kopplas till drivaxlarna.
De äro 12-poliga seriemotorer med kommuteringspoler och kompensationslindning och
äro på grund av sin relativt höga hastighet, 550 v/min. normalt, 830 v/min. maximalt,
synnerligen väl utnyttjade maskiner. Varje motor har sin egen, luftkylda transformator.
Genom effektens uppdelning å två transformatorer ernås möjlighet till stort antal
kör-lägen vid växelvis koppling å båda transformatorerna (23 lägen). Manövreringen sker
med hjälp av en motordriven kontroller för huvudströmmen, enligt en konstruktion, som
tidigare utbildats av Oerlikon för Lötschberglokomotiven.
Då detta lokomotiv vid det närmare utarbetandet av trafikplanerna för
Gotthardbanan visade sig väl svagt för de för handen varande behoven, blev det sedermera ersatt
av större maskiner med fyra drivaxlar, vilka till större delen levererats av Brown & Boveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
