Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Elektricitetens motoriska användning, av A. J. Körner - Elektrisk järnvägsdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
ELEKTRICITETENS MOTORISKA ANVÄNDNING.
Fig. 614. Viktsavspänning å
kontaktledning vid Riksgränsbanan.
bredvid varandra och mekaniskt förbundna till samma manöveranordning. 15 000 volts
lindningens ena pol är förbunden med skenorna, medan den andra med hjälp av
omkopplare kan anslutas till kontaktledningen på ena eller andra sidan om
transformatorstationen. Samtliga s. k. frånskiljare och omkopplare, avsedda för omläggning
i strömlöst tillstånd, manövreras från en centralpunkt i bottenvåningen med hjälp av
ställverk och linor av samma typ som vanligen användes för avståndsmanövrering
av järnvägsväxlar.
Kontaktledningen har mellan Kiruna och Riksgränsen en längd av c:a 120 km.,
vartill komma ett 30-tal kilometer sidospår. Ledningen består av 80 mm2 profiltråd,
medelst vertikala upphängningstrådar upphängd i en
bärlina av koppar med en area av 50 mm2. På öppen
sträcka är kontakttrådens minimihöjd över rälsen 5,5
meter, avståndet mellan bärstolparna, som utförts av
fackverk, 50 meter. Bärtråd och kontakttråd äro
anbragta å utliggare avgasrör, stödjande mot isolatorer
fastsatta å bärstolparnas insida. Isolationen blir således
enkel å fri sträcka, medan å bangårdarna anordningar
äro träffade för dubbel isolation. Ledningens avspänning
sker med vikter, anbragta i vardera änden av 1 500
meters sektioner. I tunnlar är ledningen upphängd i
isolatorstöd, fastcementerade i tunnelns tak, medan i
snögallerier använts i huvudsak samma
konstruktioner som å fri sträcka. Å bangårdsområden, där ett
flertal spår löpa jämsides, äro de parallellöpande
ledningarna uppspända i ledningsbryggor av fackverk
(fig. 615), vilka medgiva en synnerligen kraftig
konstruktion.
Lokomotiven för elektrifieringens första skede äro
av tvenne typer, godstågslokomotiv med 6 drivaxlar
och snälltågslokomotiv med 2 st. dylika.
Godstågs-maskinerna bestå av tvenne identiskt lika halvor,
förbundna genom en s. k. kortkoppling, som lätt kan
lösas, om ena halvan blir defekt och behöver utbytas.
Genom denna uppdelning erhålla lokomotiven nödig
rörlighet i kurvor. Varje lokomotivhalva är utrustad
med en motor med tillhörande transformator och apparatutrustning. Motorn har en
tim-belastningseffekt av c:a 800 hkr och är med vevstake, blindaxel och koppelstänger utan
förmedling av kuggväxel förbunden med drivhjulen. Då den på grund härav måste arbeta
vid jämförelsevis lågt varvtal — vid 40 km. hastighet c:a 190 varv per min. — bliva dess
dimensioner betydande. Rotorn har en diameter på c:a 2 meter och motorn har ej mindre
än 24 poler samt en vikt exklusive axel på c:a 13 ton. För att ernå tillfredsställande
avledning av det av motorn alstrade värmet är anordnad en särskild ventilator, som suger
den genom motorns ventilationskanaler i riktning mot strömsamlaren
framström-mande luften ut i det fria. Transformatorerna äro försedda med 20 st. uttag å
lågspän-ningssidan, anslutna till ett antal med reläer manövrerade strömbrytare. Tre
strömbrytare äro alltid inkopplade i parallell och anslutna till tre uttag på en induktionsspole
med tre ben, medan de övriga tre uttagen å spolen förenats till en med drivmotorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
