Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafi, av H. Blomberg - De första elektriska telegrafförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
TELEGRAFI.
Fig. 648. Sömmerings elektrokemiska
apparat.
Sömmerings elektrokemiska telegraf. Genom upptäckandet av den galvaniska
elektriciteten infördes det elektriska telegraferingsproblemet i ett nytt och mera
framgångsrikt skede. I själva verket var det genom den elektriska telegrafen, som den
galvaniska strömmen fick sin första praktiska användning.
Det var den tyska läkaren von Sömmering i München, som år 1809 uppfann den
första telegrafen, vid vilken galvaniska element kommo till användning. Sömmering hade
erhållit i uppdrag att konstruera en optisk telegraf av liknande slag som den i Frankrike
använda chappeska, men då han redan tidigare studerat den galvaniska strömmen, insåg
han, att han med dess tillhjälp skulle komma till en bättre lösning av problemet. Han
använde sig för sin telegraf av den elektriska strömmens vid denna tid kända förmåga
att sönderdela vatten, d. v. s. av dess elektrokemiska verkan.
Sömmerings anordning framgår av fig. 648.
Mellan de båda stationer A och B, mellan vilka
telegrafering äger rum, gå 25 från varandra
isolerade metalltrådar, sammanförda till en slags kabel
C. I avsändningsapparaten A slutar varje tråd i en
metallklämma och i mottagningsapparaten B i en
fin guldspets, vilken sticker upp genom bottnen
av ett långt smalt glaskärl, innehållande
svavelsyr-ligt vatten. Varje tråd representerar en bokstav
och är i de båda apparaterna märkt med denna.
Genom ett par ledningstrådar kunna två av
metall-klämmorna i avsändningsapparaten förenas med
polerna av ett galvaniskt element i form av en
voltastapel E. Strömmen från batteriet slutes
härvid genom de båda ledningstrådarna,
spetsarna och vattnet i mottagningsapparaten, och
gasutveckling uppstår vid spetsarna.
Vid telegrafering avsändes samtidigt två i meddelandet efter varandra följande
bokstäver, i det att elementets poler förbundos med de med dessa bokstäver märkta
klämmorna. Minuspolen anslöts alltid till den första bokstavens klämma. Vid
motsvarande spets erhölls då en livligare gasutveckling (vätgas) än vid den andra spetsen
(syrgas). De båda avsända bokstäverna såväl som deras ordningsföljd kunde alltså avläsas
på mottagningssidan.
För signalering till mottagningsapparaten, när telegraf eringen skulle börja, hade
Sömmering konstruerat den å figuren visade signalinrättningen, bestående av en
två-armad hävstång, vars ena arm befinner sig i vattenbehållaren och slutar i en sked, och
på vars andra arm en blykula är påträdd. Genom de vid signaleringen alstrade och i
vattnet uppåtstigande gasblåsorna lyftes skeden, kulan ramlar ned genom tratten och
utlöser den genom ett urverk drivna ringklockan D.
Efter att till en början endast ha kunnat telegrafera på några hundra meters
avstånd med sin apparat, lyckades Sömmering efter några år driva upp distansen till ett
par km. Till någon praktisk användning kom denna telegraf dock aldrig; dels blev den
dyrbar och telegraferingsförfarandet alltför omständligt, dels saknades tillräckligt
intresse för saken.
Sömmering förändrade sedermera apparaten på så sätt, att endast en bokstav i
sänder telegraferades, genom att den ena batteripolen förenades med motsvarande tråd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
