Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafi, av H. Blomberg - Morses telegrafsystem - Morsesystemets tekniska utformning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morsesystemets tekniska utformning.
629
Soundern blir avsevärt billigare än en skrivapparat, samtidigt som den tillåter en
betydligt större telegraferingshastighet, då tecknen kunna följa mycket snabbare efter
varandra, utan att flyta ihop, vilket lätt blir fallet på skri vapparaterna. Det har även
visat sig, att mottagning med hörseln under samtidig nedskrivning av telegrammet
blir felfriare än avläsning från remsa.
Soundern började först att användas i Amerika, där den snart i stor utsträckning
utträngde skri vapparaterna. I Europa har den även kommit till vidsträckt användning,
särskilt på mera betydande linjer. I Sverige användes den en tid på de större stationerna.
Mottagning med sounder har dock alltmer fått vika för ett mer ändamålsenligt slag av
hörselmottagning, nämligen med summerton i en hörtelefon.
Telegrafreläet. Ofta äro de över linjen inkommande telegrafströmmarna på grund
av linjens motstånd för svaga för att direkt kunna påverka mottagningsapparaten.
Detta är särskilt fallet vid soundern, vilken, för att kunna avgiva fullt distinkta ljud,
Fig. 660. Telegrafrelä,
amerikansk typ.
Fig. 661. Telegrafrelä,
svensk typ.
z
Fig. 662. Principschema för telegrafrelä med
lokalströmkrets.
kräver konstanta och relativt starka strömmar. Man insätter därför vanligen icke
soundern direkt i linjeströmkretsen, utan inkopplar i stället i denna ett känsligt telegraf
-relä, vilket sluter en lokalströmkrets för soundern. Telegrafreläet uppfanns av Wheatstone
och användes för de tidigare
skrivappa-raterna, vilka ej voro så känsliga, att de
kunde inkopplas direkt på längre linjer.
Telegrafreläet utgöres av en
elektro-magnet, vars ankare, då elektromagneten
blir magnetiserad, slår till och härvid sluter
en kontakt, över vilken strömmen från en
lokal strömkälla slutes till själva
mottagningsapparaten. Då ankaret endast skall
utföra denna kontaktslutning, kan det
göras mycket lätt, och reläet kan därför bli
mycket känsligt. Strömmar, som äro för,svaga att påverka en mottagningsapparat,
kunna därför mycket lätt få reläet att slå till. I fig. 660 är avbildat ett telegrafrelä av
amerikansk typ och i fig. 661 ett av den typ, som numera användes vid svenska
telegrafverket. Fig. 662 visar schemat för bildande av en lokalströmkrets. Reläet R är
inkopplat i linjen L på samma plats som mottagningsapparaten i fig. 658. Då ström
inkommer över linjen, slår ankaret till och sluter vid kontakten k strömmen från batteriet
B genom mottagningsapparaten M (sounder eller skrivapparat). I denna
lokalströmkrets ingår endast apparatens motstånd, varför strömmen blir av konstant och stor
styrka, oberoende av linjemotståndet och dess variationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
