Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafi, av H. Blomberg - Kabeltelegrafering - Telegrafering på kortare kablar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676
TELEGRAFI.
Fig. 711. Gulstadrelä.
Punkterna, bildas härvid av lokalströmmen, strecken av lokal- och linjeströmmen
gemensamt. Det är därför ej ens nödvändigt, att den inkommande strömmen kastar om
riktning, såsom ofta blir fallet vid långa kablar, reläet arbetar ändock som för omkastade
impulser.
Reläets vibrationshastighet måste avpassas till överensstämmelse med impulsernas
frekvens, d. v. s. med telegraferingshastigheten.
Detta sker genom ändring av motståndets och
kondensatoms storlek. I fig. 711 är ett modernt
gulstadrelä avbildat.
Under det att gulstadreläet till en början
användes endast för kablar, har det på senare
tid kommit till allt större användning även för
andra förbindelser. Det har nämligen visat sig
vara ett av de bästa och säkrast
funktioneran-de av mottagnings- och överdragsreläerna. I
Sverige användes det numera på de flesta
långlinjer.
Fig. 712. Principschema för kabelduplextelegrafering.
Duplextelegrafering å kablar. På nästan alla längre kablar telegraferar man med
duplex för att på bästa sätt utnyttja de dyrbara anläggningarna. Man begagnar sig härvid
av bryggkopplingar enligt det i fig. 712 visade schemat. Bryggan bildas av de lika stora
kondensatorerna C eller av lika stora motstånd, då en särskild kondensator måste
inkopplas före kabeln. Sändaren är ansluten till föreningspunkten, mottagaren är
inkopplad i diagonalen. Balansen åstadkommes genom en konstgjord kabel.
Då den avsända
strömmen på en lång kabel är
ofantligt mycket starkare än
den mottagna, måste
fullständig balans vara rådande,
för att telegrafering i båda
riktningarna skall kunna
pågå samtidigt utan
störningar. Balansen beror
huvudsakligen på konstkabeln,
och denna måste därför
utgöra en i elektriskt avseende
exakt efterbildning av den verkliga kabeln. För åstadkommande härav ordnas
konstkabeln, så som figuren angiver, av en kedja av motstånd och kondensatorer, varigenom
den erhåller en uppdelad kapacitet, liknande kabelns utefter hela sin längd jämnt
fördelade egenkapacitet. Motstånden och kondensatorerna regleras, tills man på
experimentell väg kommit fram till en tillräckligt noggrann balans.
De första försöken med kabelbalansering utfördes år 1872 av Sauty. Muirhead
och Tavlor angåvo 1875 en konstkabel med jämnt fördelad kapacitet. Den består
av en lång tunn stanniolremsa, som genom ett tunt paraffinerat papper är isolerad
från ett jordat metallband. Remsan har samma motstånd och kapacitet till jord
som kabeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
