Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafi, av H. Blomberg - Kabeltelegrafering - Telegrafering på kortare kablar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KABELTELEGRAFERING PÅ KORTARE KABLAR.
675
den danske ingenjören K. Gulstad vid Det Store Nordiske Telegrafselskab för drift på
detta bolags många kabellinjer ett vibrerande relä, det s. k. gulstadréläet, vilket visade
sig få ett stort användningsområde. För de längsta kablarna var dock ej detta relä
tillräckligt känsligt. År 1902 konstruerade S. G. Brown ett dylikt relä, möjliggörande
inkoppling av överdrag och därigenom telegrafering över ännu längre kabellinjer utan
repetering, än vad förut varit fallet. Den moderna förstärkaretekniken har på senare
år ingripit även på detta område.
Fig. 710. Principschema för Gnlstadreläet.
Gnlstadreläet. Svårigheten att med svaga strömmar åstadkomma omkastning av
ett reläankare har av Gulstad övervunnits på ett synnerligen genialt sätt. I det
vibrerande gnlstadreläet är det ej de inkommande linjeströmmarna, som lämna den för
ankarets rörelser erforderliga energien; denna erhålles i stället från en lokal strömkrets,
och linjeströmmen kontrollerar endast ankarrörelserna på avsett sätt.
Fig. 710 visar principen för gnlstadreläet. Ett polariserat ankare NS kan röra sig
åt ena eller andra hållet mellan tvenne elektromagnetkärnor, på vilka är anordnad en
till linjen ansluten lindning. På varje kärna
finnes dessutom en lokal lindning. Dessa äro
hopkopplade med varandra, en kondensator C, ett
motstånd r och över ankarets båda kontakter
med de båda polerna på lokalbatteriet B, så som
figuren visar. Om ej någon linjeström förefinnes
och kontakttungan exempelvis ligger över mot
högra kontaktskruven, uppladdas först
konden-satorn från batteriets ena hälft. Denna
uppladd-ningsström genomgår den högra lokallindningen
och håller tungan hårt tryckt mot den högra
kontakten. Alltefter som kondensatorn fullad-
das, upphör denna ström, men samtidigt växer strömmen genom den vänstra
lind-ningen, och då den får överhanden, kastas tungan om till den vänstra kontaktskruven.
Då den lämnar den högra kontakten, urladdas kondensatorn genom vänstra lindningen,
varigenom strömmen genom denna ökas kraftigt, och omkastningen sker snabbt. Ström
från batteriets andra hälft genomgår nu lindningarna, strömförloppet upprepas, fast i
motsatt riktning, och tungan omlägges åter till den högra kontakten. På detta sätt hålles
ankaret av lokalströmmen i vibration med en frekvens, som bestämmes av storleken på
kondensatorn och motståndet.
Tn kom mer nu samtidigt teckenström på linjelindningen, kommer densamma att
kontrollera ankarets vibrationer. Antag, att i det ögonblick, då kontakttungan ligger
över mot högra kontakten, linjeströmmen har sådan riktning, att den strävar att
bibehålla ankaret i detta läge. Ar det fråga om en impuls, utgörande en punkt, är den
kortvarig och hinner därför ej stiga till någon större styrka. Av den växande lokalströmmen
genom den vänstra lindningen kommer därför kontakttungan som förut att läggas om,
oberoende av linjeimpulsen. Är det däremot fråga om ett streck, växer linjeströmmen
till ett betydligt högre värde, vilken motverkar strömmen genom vänstra lindningen
och hindrar ankaret att läggas om, tills den har avtagit så mycket, att lokalströmmen
får överhanden. Kontaktslutningen vid högra kontakten varar således längre för ett
streck än för en punkt, och en vid X inkopplad mottagningsapparat registrerar på
vanligt sätt telegrammet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
