Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafi, av H. Blomberg - Den elektriska ringklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
TELEGRAFI.
Fig. 719. Ringledningstryckknapp.
Ringledningar. Då den galvaniska ringklockan användes för
ringledningsända-mål, sker signalgivningen med tillhjälp av en strömslutare i form av en tryckknapp.
Av tryckknappar finnas en mängd olika utföringsformer allt efter deras olika
användningsområden. I fig. 719 är den vanligaste typen avbildad. Den är avsedd för
fastsättning på väggen och utgöres av en svarvad trädosa, försedd med ett
avskruv-bart lock. I mitten på locket är ett hål, i vilket tryckknappen befinner sig. På
plattan äro tvenne spiralformade och uppåtböjda plattfjädrar a och b fästade på
sådant sätt, att deras fria ändar befinna sjg ovanför varandra men utan att bilda
kontakt, så som figuren visar. Då knappen intryckes,
pressas den övre fjädern mot den undre, och kontakt
bildas mellan dem, varigenom de till fjädrarnas fästskruvar
anslutna båda ledningstrådarna förbindas med varandra
och strömmen från batteriet slutes genom ringklockan.
Genom att även den undre fjädern är fjädrande, gnida
de båda fjädrarna mot varandra vid kontaktslutningen,
varigenom kontaktytan hålles ren från oxidering och
god kontakt erhålles.
Från den plats varifrån signal skall givas, d. v. s.
från tryckknappen, dragés ledningen, då den går inom-
hus, i form av s. k. ringledningstråd (bomullsspunnen koppartråd) på väggen till
ringklockan, där vanligen även batteriet är uppställt. Batteriet utgöres av ett eller ett
par galvaniska element, förr vanligen Leclanchéelement, numera oftast torrelement
(se fig. 786 och 787).
Ofta förefinnes behov att kunna signalera på en enda klocka från flera platser, t. ex.
från de olika rummen i en våning. Man uppsätter då en tryckknapp på varje sådan
plats, och dessa tryckknappar inkopplas parallellt i den till klockan förande ledningen.
Strömslutningen kan då utföras med vilken som helst av tryckknapparna.
För att i dylika fall kunna avgöra, från vilken av knapparna som signalen kommer,
uppsättes vid ringklockan en s. k. signaltablå, fig. 720. Signaltablån utgöres av en på
väggen fäst låda, på framsidan försedd med en eller
flera rader små fönster, bakom vilka med olika
nummer märkta klaffar kunna nedfalla. Varje sådan
klaff mar*kerar en viss tryckknapp och manövreras
av en elektromagnet, inkopplad i den till denna
knapp förande ledningen. Genom ett spärr hålles
klaffen normalt i upplyft läge ovanför fönstret.
Då ström genomgår elektromagneten, attraheras
ankaret, spärret frigöres, och klaffen nedfaller i
fönstret. Då man signalerar från en tryckknapp,
ned
faller alltså, samtidigt som klockan ringer, den till knappen hörande klaffen. Efter
mottagen signal upplyftas klaffarna för hand i spärrat läge genom en mekanisk
åter-ställningsanordning.
Fig. 720. Signaltablå.
Polariserade ringklockan. Den polariserade ringklockan, som har fått sitt största
användningsområde som signalanordning i telefonapparater, beskrives i samband med
dessa i avdelningen om telefoni (sid. 730).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
