Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Elektrisk bildöverföring, av H. Blomberg - Fototelegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOTELEGRAFERING.
695
För erhållande av synkronism mellan sändare och mottagare är på sändarecylinderns
axel anordnad en kommutator k, vilken en gång för varje varv, i ett visst läge av valsen,
kastar om riktningen av den från batteriet på ledningen utgående strömmen.
Mottagarevalsen drives med något större hastighet (c:a 2 %) än sändarevalsen, men stoppas vid
slutet av varje varv, genom att en på dess axel utstående nabb stöter mot ett spärr. För
att motorn skall kunna rotera kontinuerligt, är friktionskopplingen r insatt mellan motorn
och valsen. Spärret är anordnat på ankaret till en magnet t. Samtidigt som valsen spärras,
omkopplas ledningen genom kommutatorn u från stränggalvanometern till det
polariserade reläet v. Den från sändaren inkommande synkroniseringsimpulsen påverkar reläet,
vilket inkopplar ett lokalbatteri till utlösningsmagneten t. Härigenom frigöres spärret
från näbben, och mottagarevalsen kan åter rotera ett varv, varefter förloppet
återupprepas. En gång för varje varv bringas alltså de båda cylindrarna i fas med varandra, och
en fullt tillräcklig synkronism erhålles.
Reliefmetoden, Belins bildtelegraf. Jämte metoden med ljuselektrisk cell och den
telautografiska metoden med omvandling till en rasterbild finns det ännu ett
sändnings-förfarande för överföring av fotografiska bilder, nämligen den s. k. reliefmetoden. Enligt
denna alstras i sändaren liksom vid användande av ljuselektrisk cell strömmar, vilkas
styrka variera i enlighet med bildens toner, men det sker liksom i telautograferna på
mekanisk väg, i det att ett stift rör sig över en av bilden framställd reliefklisché, härvid
åstadkommande variationer i ett motstånd.
Klischéer, vilkas relief i varje punkt motsvarar en bilds ljusintensitet, användas för
fotografiskt tryck. De framställas på liknande sätt som autotypierna. Bilden kopieras
på en med ett rätt tjockt skikt av kromgelatin överdragen metallplatta. Gelatinet blir
olösligt i vatten på de belysta ställena, mera ju större ljusstyrkan varit. Efter
avtvättning erhålles ett reli ef artat skikt, i vilket upphöjningarna svara mot bildens ljusa partier.
Genom härdning med lämpligt medel blir reliefen motståndskraftig.
Det första försöket att använda en dylik reliefklisché för bildsändning utfördes av
Amstutz (1893). Reliefen var anordnad på ett tunt blad, vilket upplindades på
sändarecylindern. Ett fint stift, fästat i ena änden av en hävstång, rörde sig skruvformigt över
reliefen på samma sätt som i telautograferna. Då stången härvid av reliefen lyftes upp
och ned, slötos och brötos kontakter i dess andra ände, varigenom olika
motstånds-rullar inkopplades i linjeströmkretsen.
Idén med relief sändning upptogs av fransmannen Belin år 1907, vilken utarbetade
metoden till praktisk användbarhet. Fig. 731 visar principen för hans första reliefsändare.
Reliefbandet är upplindat på den roterande
cylindern C, och mot densamma anligger det på
stången a fästade stiftet s. Då stiftet av reliefen
höjes och sänkes, inkopplas genom kontaktrullen
k i armens ände mer eller mindre av reostaten r
i linjeströmkretsen.
Då sändareklischén endast kan utföras i
mycket låg relief, för att kontaktstiftet ej skall
skära in i densamma, bliva stiftets rörelser mycket
små. För att ändock erhålla tillräckligt stora
motståndsvariationer övergick Belin snart till
att använda en mikrofon i stället för reostaten.
Fig. 731. Principen för bildsändning
enligt reliefmetoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
