Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Elektrisk bildöverföring, av H. Blomberg - Fototelegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
696
ELEKTRISK BILDÖVERFÖRING.
Stiftet verkade direkt på mikrofonmembranet, och övergåhgsmotståndet mellan
kolkornen i mikrofonen varierade då i enlighet med membranets vibrationer, d. v. s. i
enlighet med reliefen. ■ ■
På detta sätt erhöll Belin precis som vid vanlig telefonering växelströmmar, vilka
kunde transformeras upp till högre spänning, innan de utsändes på ledningen.
Mottagaren anordnade Belin liksom Korn med fotografisk registrering, men i stället
för stränggalvanometer som ljusrelä använde han en oscillografspegél. Oscillografen är i
princip en galvanometer. Den består av en trådslinga, vilken befinner sig mellan polerna
av en kraftig elektromagnet, och på vilken en mycket liten
spegel är fästad. Då slingan genomgås av en elektrisk ström,
vrides spegeln en vinkel, vilken är proportionell mot
strömstyrkan. En ljusstråle, som infaller på spegeln, reflekteras
alltså i olika riktning alltefter spegelns svängningar, d. v. s.
alltefter den inkommande strömmens styrka.
Den från en kraftig konstant elektrisk lampa kommande
ljusstrålen reflekteras av oscillograf spegeln i Belins apparat
mot en triangelformad bländareöppning eller mot en skiva,
vilken i sina olika delar har olika genomskinlighet. Det
genom öppningen eller skivan infallande ljuset
sammanbry-tes av en lins till en punkt på det på vanligt sätt på en
cylinder anordnade ljuskänsliga papperet. Ljusstyrkan varierar
således i enlighet med spegelns svängningar, d. v. s. i enlighet
med de inkommande strömmarna.
Fig. 732 visar en med Belins apparat överförd bild.
Sedan många år tillbaka har det varit möjligt att i Frankrike mellan vissa
telegrafstationer få ett telegram befordrat i facsimile. Telegrammet kan innehålla en
handskrift, en teckning etc. De härför använda apparaterna äro anordnade enligt Belins
reliefsystem. Sändareklischén erhålles på så sätt, att man skriver med ett särskilt bläck
på vitt papper, vilket sedan beströs med ett pulver, som fastnar i bläcket och bildar den
erforderliga reliefen. Sändningen blir i detta fall analog med den telautografiska.
Bellbolagets fototelegraflska system. De av Korn omkring år 1910 uppnådda
resultaten beteckna gränsen av, vad som med den tidens tekniska hjälpmedel var möjligt
att åstadkomma inom bildtelegrafiens område. Den blev också stående på denna
ståndpunkt ett tiotal år framåt. Försök att öka sändningsförmågan i fråga om avstånd och
överföringshastighet medförde ej någon större framgång. Orsaken härbill var, att endast
mycket svaga variabla strömmar kunde erhållas, att trögheten hos selencellerna ej var
fullständigt borteliminerad samt att de långa ledningarna utövade en stor dämpande
inverkan på strömmarna.
Det var uppfinningen av elektronrören, som för bildöverföringstekniken liksom för
telefonien, telegrafien och radion betydde inledningen till ett nytt, framgångsrikt skede.
Genom elektronrören erhöll man dittills oanade medel för praktiskt taget obegränsad
förstärkning av även de svagaste strömvariationer, och härigenom blev det möjligt att
för bildsändningsändamål taga i användning sådana hjälpmedel, vilka genom sin alltför
ringa effekt tidigare ej kunnat komma i fråga för praktiskt bruk.
Detta var främst fallet med de ljuselektriska celler, som kallas alkaliceller. Dessa
hava gentemot selencellerna den viktiga fördelen att även vid mycket höga frekvenser
Fig. 732. Enligt Belins
metod överförd fotografi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
