Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Elektrisk bildöverföring, av H. Blomberg - Fototelegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTOTELEGRAFERING.
697
Fig. 733. Porträtt av president Coolidge överfört
enligt Bellbolagets fototelegrafiska system mellan
New York och Chicago 1925.
vara tröghdsjna. Alkalicellerna grunda sig på det förhållandet, att om i ett evakuerat
rör, mellan vars båda elektroder en spänning är ansluten, katoden (den negativa
elektroden) utsättes för belysningsvariationer, kommer elektronströmmen att variera
proportionellt mot belysningsändringarna.
En särskilt ändamålsenlig form av dylik fotocell utbildades redan tidigt av Elster
öch Geitel. Katoden är utförd av en alkalimetall och täcker en stor yta. Anoden utgöres
av en ringformig tråd. Effekten hos
alkalicellen är mycket mindre än hos en
selencell, och användning av förstärkare
är nödvändig.
Det var vid Bellbolagets
laboratorier i Amerika, som man först övergick
till användning av dylik fotocell för
bildsändning. År 1925 hade man här
utarbetat ett fototelegrafiskt system för
användning på långa telefonledningar, vilket är
det första system, vid vilket de moderna
inom telefontekniken utvecklade
hjälpmedlen till fullo utnyttjas. Systemet är
för närvarande i bruk på en del linjer
mellan de största amerikanska städerna.
Sändaren är i princip anordnad som
i Korns förut beskrivna fototelegrafiska
apparat. Den fotoelektriska cellen är
anordnad inuti en glascylinder, på vilken
den transparenta bilden är upplindad.
Vid cylinderns rotation och samtidiga
axiala förskjutning belyses fotocellen av
en ljusstråle, som successivt genomgår
bildens samtliga element, varvid mot
elementens genomskinlighet svarande
fotoelektriska strömmar erhållas. Dessa
överföras till mottagaren. De sändas
emellertid ej direkt ut på linjen. De långa
telefonledningarna äro nämligen avpassade
för överföring av strömmar av talfrekvens.
De fotoelektriska strömmarna överföras därför som modulationer i en bärström, vars
frekvens ligger inom talområdet. Denna frekvens utgör 1 300 per/sek. och alstras av en
röroscillator.
I mottagaren inkomma strömmarna på bandet i en slags stränggalvanometer och
förorsaka utsvängningar i detsamma. Härigenom öppnas en bländare, som släpper fram en
ljusstråle till det på mottagningscylindern upplindade fotografiska papperet.
För upprätthållande av synkronismen drivas sändare- och mottagarecylindrarna av
var sin tonhjulsmotor (se närmare sid. 640). Dessa erhålla drivimpulserna från en vid
sändaren anordnad stämgaffelavbrytare. Till mottagaren överföras dessa impulser över
linjen som modulationer i en bärström av 400 per/sek. frekvens. Över linjen sändes
således samtidigt den med bildströmmarna modulerade 1 300-periodiga bärströmmen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
