Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - De första telefonförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XII.
TELEFONI.
Av civilingenjör Hugo Blomberg.
Med tanke på den universella betydelse, som talet äger för den mänskliga
samlevnaden, är det helt naturligt, att man redan långt tillbaka i tiden försökte finna medel,
med vilka det skulle bliva möjligt att föra fram talet över större sträckor. På grund
av att ljudvågorna vid sin fortplantning genom luften hastigt avtaga i styrka, är
nämligen, som bekant, talets räckvidd mycket begränsad. Alla försök att överföra samtal
mellan längre från varandra belägna platser blevo emellertid länge resultatlösa, och det
är först i vår tid, som man med tillhjälp av modern naturvetenskap och teknik nått
målet. Framgången har dock blivit så fullständig, att man numera lyckats samtala
mellan platser så långt avlägsna från varandra, som det över huvud taget är möjligt på
vår jord.
Den tekniska vetenskap, som behandlar överföring av ljud, speciellt då det talade
ljudet, mellan tvenne på längre avstånd från varandra belägna platser, benämnes télefoni
(av grek, tèle, fjärran, och fonè, röst). Då det blivit med elektricitetens tillhjälp, som
problemet lösts, menas med telefoni numera alltid elektrisk ljudöverföring.
Vid telefonering omvandlas de på den ena platsen alstrade ljudvågorna till elektriska
strömvariationer, vilka överföras till den andra platsen, där de åter omvandlas till
ljudvågor. Den apparat, som möjliggör denna omvandling mellan akustisk och elektrisk
energi, kallas telefon.
DE FÖRSTA TELEFONFÖRSÖKEN.
Vid de äldsta försöken att överföra talet på långa avstånd uppnådde man en
förbättrad ljudeffekt genom att leda ljudvågorna i en viss riktning. Härtill användes
ropare (megafoner). Även det sedan länge kända talröret arbetar på detta sätt.
Är 1667 lyckades engelsmannen Hooke att på ett helt annat sätt åstadkomma
en talöverföring. Hans anordning, vilken till sin uppställning i någon mån erinrar om
det århundraden därefter förverkligade kommunikationsmedlet, bestod av tvenne tunna
hinnor, membran, vilkas mittpunkter voro förenade genom en spänd tråd. Om man
talade mot det ena membranet, fortplantades ljudvågorna som vibrationer i tråden,
och talet kunde avlyssnas vid det andra membranet, även om tråden var rätt lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
