Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Hörtelefonen - Bells telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BELLS TELEFON.
715
Fig. 756. Bells första telefon, 1876.
1874—76 intensiva experiment härför. Som
medarbetare hade han instrumentmakaren Watson. Arbetet
kröntes även med framgång, och Bell kunde den 14
febr, år 1876 inlämna patentansökan på sin
epokgörande telefon. Med denna var en av alla tiders mest
betydelsefulla uppfinningar gjord och telefonproblemet
i stort sett löst. Det var den 10 mars samma år, som
Watson i den första telefonen, fig. 756, hörde Bells röst
yttra de nu klassiska orden: »Mr Watson, kom hit, jag
vill tala med er.»
Principen för Bells anordning för talöverföring
framgår av fig. 757, som är hämtad ur hans patent-
skrift. Samma instrument användes som avsändare och mottagare. Det består
av en elektromagnet b resp, f, vars ankare c, h är fäst på ett tunt membran a, i, till eller
från vilket ljudvågorna ledas genom en konisk tratt. Elektromagneterna i de båda
instrumenten äro hopkopplade genom en ledning e och över ett batteri förbundna med
jorden. Talar man nu mot det ena membranet, sättes detta och ankaret i mot
ljudvågorna svarande vibrationer. Det magnetiska fältet framför elektromagneten förändras
härigenom, så att växelströmmar induceras i lindningen. Dessa överensstämma i alla
avseenden med de talade ljudvågorna. Då de genomgå det andra instrumentets
elektromagnet, kommer dess ankare att attraheras olika starkt, varför membranet
bringas att vibrera på motsvarande sätt. Härigenom erhållas analoga luftvibrationer,
och man hör alltså i mottagaren talet i
avsändaren. För varje hel period av
växelströmmen, d. v. s. hel svängning
av ljudvågen i avsändaren,
magnetise-ras emellertid mottagarens elektromagnet
två gånger, och dess ankare attraheras
därför ävenledes två gånger. Detta har
till följd, att ljudvågen i mottagaren får
dubbelt så högt periodtal som avsända-
rens, d. v. s. man hör icke talet i riktig tonhöjd utan en
oktav högre.
Genom denna apparat lyckades Bell visserligen
åstadkomma talöverföring, men telefonen var dock ännu ej
utexpe-rimenterad för allmänt bruk. Bell demonstrerade sina
apparater på utställningen i Philadelphia samma år, där de också
väckte berättigat uppseende, men betraktades som leksaker utan
någon större betydelse.
Under de följande åren vidtog Bell flera förbättringar i
telefonen, varigenom man kan säga, att den lämnade
experimentstadiet. Så utbytte han membranet med det påfästade
ankaret mot ett membran av järnplåt samt elektromagneten
mot en permanent stålmagnet. Genom den permanenta magneten
vanns, att membranet endast attraheras en gång för varje period
av växelströmmen, i det att den ena halvperioden förstärker
det konstanta magnetfältet, orsakande en attraktion av
mem
Fig. 757. Bells patentritning 1876.
Fig. 758. Belltelefon med
rak stavmagnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
