Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Hörtelefonen - Bells telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
716
TELEFONI.
Fig. 759. Schematisk
bild av dubbelpolig
hörtelefon.
branet, under det att den andra halvperioden försvagar fältet, orsakande en
utbukt-ning av membranet. Talet återges alltså i riktig tonhöjd. Vidare blev telefonen mycket
känsligare, och dessutom behövdes ej något batteri i strömkretsen, emedan
växelströmmar alstras genom variationerna i det permanenta fältet, utan avsändare och
mottagare kunde förenas direkt med varandra.
Telefonen fick då det utseende, som visas i fig. 758, en form, som med vissa ändringar
ännu användes i stora delar av världen såsom mottagare, d. v. s. såsom hörtelefon. I
höljet A av trä eller ebonit, vilket tjänstgör som handtag, befinner
sig en rak stålmagnet NS, i övre änden försedd med en spole D
med fin koppartråd. Lindningens ändar a och b äro förbundna
med klämskruvarna c och d. Framför magnetens ände finnes ett
membran p av tunn järnplåt, inspänt mellan höljet och det
tratt-formiga locket B och skilt från polen av ett luftgap.
Klämskruvarna på sändare och mottagare förenas med
varandra. Såsom förut beskrivits komma ljudvågorna, då man talar
mot membranet i avsändaren, att omsättas i mekaniska vibrationer
i membranet, vilka åstadkomma magnetiska ändringar i det
konstanta fältet från stålmagneten, vilka i sin ordning alstra
växelströmmar. Dessa växelströmmar ledas genom ledningen till
mottagaren, där de åter omvandlas till luftvibrationer, och då
mottagaren hålles intill örat, hör man talet.
Den raka stålmagneten utbyttes snart mot en U-formad
magnet med de båda polerna vända mot membranet och försedda
med polskor av mjukt järn med var sin lindning, se fig. 759 och
760. Membranet skiljes från polskorna av ett mycket litet
luftgap. Fältet sluter sig från nordpolen genom luftgapet vid denna
pol, membranet, luftgapet vid sydpolen och magneten, d. v. s.
till största delen genom järn, varför strömvariationerna, som
erfordras för viss fältändring, och alltså för viss utsvängning på
membranet, bli mindre och telefonens känslighet större.
Känsligheten hos en god dubbelpolig telefon är också
synnerligen stor. Den ström, som erfordras för att åstadkomma en hörbar
ton, uppgår till omkring O.ooo ooi milliampère, d. v. s. O.ooo ooo ooi
ampère. De strömstyrkor, som erfordras för överföring av fullt förståeligt tal, äro
emellertid betydligt större och av en storleksordning av O.oi till 0.1 milliampère.
Membranets motsvarande svängningsamplitud uppgår till endast O.ooi—O.oi mm.
Bell hade till en början stora svårigheter, innan han lyckades få kapitalisterna att
förstå värdet av telefonen. Men efter några år tog byggandet av telefonanläggningar
en väldig fart i Amerika, och det bolag, som bildats för exploaterandet av uppfinningen
och som innehade Bells patent, skördade enorma vinster. Konkurrerande företag, främst
det stora telegrafbolaget Western Union, försökte göra Bell rätten stridig som telefonens
uppfinnare, särskilt med stöd av Reis’ apparat, och väckte även process för att få
patentet upphävt. De misslyckades emellertid häri, och Bell erkändes såsom uppfinnaren.
Fig. 760.
Genomskärning av modern
hörtelefon av bandtypen.
Grays telefon. Samma dag, som Bell inlämnade sin patentansökan, och endast
två timmar efteråt, ingav amerikanaren Elisha Gray en preliminär ansökan på en
apparat för talöverföring. Mottagaren i denna apparat var nästan identisk med Bells
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
