Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Mikrofonen - Hughes’ mikrofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
TELEFONI.
till följd av att endast en svag ström kan passera det enda kontaktstället utan att det
blir uppbränt, har den utträngts av andra konstruktioner.
En på liknande sätt arbetande avsändare (fig. 767), konstruerad av telefonbolaget
L. M. Ericsson, användes emellertid under 1880-talet mycket i Sverige. Den har ett
horisontellt membran, på undersidan försett med en platta v av kol, mot vilken den
övre platinabelagda änden av mässingsstiftet n anligger. Detta är i sin nedre ände
försett med ett litet kolstycke, som trycker mot den platinabelagda ytan av en
mäs-singskolv, vilande på en spiralfjäder. Genom skruven m kan kolven höjas eller
sänkas och trycket i de båda kontaktpunkterna regleras. Samma fel vidlåda emellertid
denna konstruktion som Blakes apparat.
Hughes’ mikrofon.
I maj 1878 offentliggjorde prof. Hughes i England sina betydelsefulla
undersökningar av de elektriska förhållandena vid en lös kontakt och demonstrerade en härpå
grundad avsändningsapparat för telefonering, vilken han kallade mikrofon, och enligt
vars princip alla senare kommersiella avsändare äro konstruerade. Benämningen
mikrofon användes sedan dess i Sverige för alla telefonavsändare,
oberoende av om de arbeta med mikrofonverkan, d. v. s. verkan av en
lös kontakt, eller enligt någon annan princip.
För att påvisa denna mikrofonverkan använde sig Hughes av
tre stycken spikar, lagda ovanpå varandra, såsom fig. 768 visar.
Bildas en elektrisk strömkrets genom spikarna, en ledning, ett
batteri B och en hörtelefon T, kan man i telefonen avlyssna även
det minsta ljud, som träffar spikarna. Genom ljudvågorna råka
nämligen spikarna i vibrationer, varvid kontaktmotståndet i
beröringspunkterna mellan den övre spiken och de underliggande
varierar. Strömmen genom hörtelefonen förändras proportionellt
med dessa variationer, och genom det obetydliga trycket i
kontaktpunkterna bli dessa strömändringar mycket stora samt anordningen mycket
känslig.
Hughes fann, att det material, som bäst lämpade sig att använda i mikrofonen,
var kol. Apparaten hade då det utseende, som visas i fig. 769. På en resonanslåda,
av trä äro fästade tvenne urholkade kolstycken K, mellan vilka en kolstav A är
löst insatt. Då ström från ett batteri B passerar kolstyckena, kommer den att variera,
så snart trycket i kontaktytorna förändras av
den allra minsta vibration, och ljudet kan
avlyssnas i en mellan punkterna x och y
inkopplad hörtelefon. Känsligheten är så stor, att en
flugas gång på resonanslådan mycket väl kan
höras i telefonen.
Praktiska utföringsformer. För praktiskt
bruk vid talöverföring är denna apparat
genom sin stora känslighet ej lämplig. Vid
starka ljud inträffar nämligen, att kolstavens
Fig. 769. Hughes’ mikrofon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
