Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Telefonstationen - Telefonväxeln - Expeditionssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
TELEFONI.
Snören och jackar äro utförda enligt treledaresystemet, men slutsignalreläerna äro
inkopplade i snörets b-tråd.
Vid KELLOösystemet/ som liksom Ericssons system använder strömmatningsspolar,
äro dessa ej insatta i varje abonnentledning utan tillhöra snörparen. Särskilda
anrops-reläer äro anordnade. Systemet är ett imZetZnresystem, d. v. s. någon särskild
lystrings-tråd finnes ej, utan lystringen sker på abonnentledningens ena bransch. Jackarna bliva
härigenom mindre, och större antal ledningar få rum i multipeln.
Enligt tvåledaresystem äro även f. d. Stockholmstelefons stationer i Stockholm
anordnade. Proppar och jackar hava här givits så små dimensioner, att man kunnat
inlägga över 30 000 jackar i multipeln, utan att denna blivit större än att telefonisten
bekvämt kan nå samtliga jackar. På fig. 821 är ett dylikt växelbord avbildat. Det
innehåller en av världens största multiplar. Fig. 822 visar en telefonsal på huvudstationen
vid Malmskillnadsgatan.
Telefonisternas arbetskraft är på de stora stationerna synnerligen väl utnyttjad,
och kopplingen måste därför utföras med största snabbhet. Vid det å fig. 821 återgivna
växelbordet expedierar en telefonist upp till 250 samtal i timmen. Man förstår då med
vilken osviklig säkerhet hon måste arbeta för att ständigt sätta upp proppen just i den
rätta jacken bland alla de 30 000. Allmänhetens klagomål över telefonisternas
felkopplingar äro också i många fall oberättigade och grunda sig på bristande kännedom om de
verkliga förhållandena.
Expeditionssystem.
Med telefonens alltmer ökade spridning växte de större telefonnäten, särskilt i
storstäderna, så att det blev omöjligt att införa alla abonnentledningarna i en enda multipel
eller i en enda telefonstation. Man har därför i dessa fall måst uppdela nätet i ett
flertal centralstationer. Vid en rationell telefondrift inom ett sådant nät sker
expeditionen av ett samtal från en abonnent på en station till en abonnent på en annan station
enligt s. k. trunksystem.
För att på de stora stationerna på bästa sätt utnyttja multipelutrymmet och
telefonisternas arbetskraft samt erhålla snabbaste expedition hava s. k. fördelningssystem
kommit till användning.
Trunksystem. Då flera telefonstationer äro anordnade i ett telefonnät, expedieras
ett samtal från en abonnent i en station till en abonnent i en annan station enligt s. k.
trunksystem. I de normala multipelborden på varje station, de s. k. A-borden, äro insatta
ett antal trunkjackar, från vilka föreningslinjer, trunklinjer, utgå till speciella
växelbord, B-borden, i de övriga stationerna i nätet, där de sluta i en propp. Mellan A- och
B-borden gå även s. k. talledningar, över vilka A-telefonisten kan samtala med
B-telefo-nister i de olika stationerna. A-telefonisten inkopplar sig på en talledning till en ledig
B-telefonist genom en rad talknappar i växelbordet.
A-telefonisten expedierar på vanligt sätt ett anrop i sitt svarsfält till en abonnent i
samma station, d. v. s. i hennes multipel. Vid anrop till en abonnent i en annan station
nedtrycker hon en talknapp, hörande till stationen i fråga, varigenom hennes talanordning
automatiskt inkopplas till en ledig B-telefonist i denna station. Hon uppger det begärda
numret för B-telefonisten, vilken svarar med numret på en ledig trunklinje till
A-tele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
