Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Abonnentanläggningar - Telegrafonen - Telefonledningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TELEFONLEDNINGARNA. 779
för varje samtal. De äro ofta placerade i särskilda kiosker. Dylika apparater äro av
mycket olika konstruktion i skilda länder.
De i Sverige använda myntapparaterna äro anordnade på ett mycket enkelt sätt.
De äro försedda med en avgiftsbössa med myntöppningar för 5- och 10-öringar eller
endast 10-öringar. Den påringande personen begär ett visst nummer på stationen.
Telefonisten ringer upp den önskade abonnenten, och då han svarar, anmodar hon den
påringande att erlägga avgiften. Då ett mynt därefter nedlägges i avgiftsbössan, kortsluter
detsamma apparatens mikrofon på ett visst sätt, exempelvis genom en vibrerande fjäder,
eller genom att det glider utefter tvenne från varandra isolerade metallskenor. Genom
de härigenom uppkommande strömändringarna uppstår ett ljud, som för telefonisten
markerar, att myntet nedlagts. De olika myntsorterna orsaka olika antal
kontaktslutningar. Efter erlagd avgift hopkopplar telefonisten de båda abonnenterna.
Flerstädes i utlandet användas myntapparater, i vilka avgiften nedlägges före
beställningen. I händelse samtalet ej kommer till stånd, kan avgiften fås tillbaka, genom
att man trycker på en knapp i myntapparaten, eller genom att telefonisten med en ström
■över ledningen påverkar en elektromagnet i densamma.
Telegrafonen.
En apparat, vid vilken fästes stora förväntningar vid dess första framträdande,
men vilken sedan ej kommit till någon större användning, är den av dansken Poulsen
omkring 1900 uppfunna telegrafonen. Denna utgöres av en apparat, med vilken ett
telefonsamtal automatiskt kan registreras, för att sedan vid lämpligt tillfälle återgivas.
Principen för Poulsens telegrafon är följande. Telefonströmmarna inkomma på
lindningen på en elektromagnet, framför vars poler ett stålband eller en ståltråd
långsamt dragés förbi av en liten elektrisk motor. Genom talströmmarna orsakas små
variationer i bandets magnetiska tillstånd, vilka till följd av stålets egenskaper kvarstå
i bandets olika delar, efter det att bandet passerat förbi. Samtalet har på detta sätt
upptecknats på bandet i »magnetisk skrift». Inkopplas därefter en hörtelefon till
elektromagneten, och låter man bandet ånyo passera förbi, uppstå i telefonkretsen
motsvarande fältvariationer och alltså även motsvarande strömmar; man kan i
hörtelefonen avlyssna det på bandet registrerade talet.
De telegrafoner, som numera användas, äro i allmänhet icke anordnade enligt denna
princip. De äro i stället utförda på liknande sätt som en fonograf, d. v. s. talet
upptecknas genom ett stift, som trycker mot en roterande vaxcylinder, varvid stiftet rör
sig i en skruvlinje med liten stigning utefter cylinderytan. Telefonströmmarna införas
på en elektromagnet, vars ankare påverkar skrivstiftet. Då samtalet skall återgivas,
får stiftet ånyo överfara cylinderytan, varvid talet kan avlyssnas i en hörtelefon.
TELEFONLEDNINGARNA.
Då telefonen i slutet på 1870-talet kom till praktisk användning, hade telegrafen
redan länge varit i bruk. Av telegrafteknici hade vid denna tid utbildats en för dåtida
förhållanden fullt tillfredsställande praxis för byggande av telegrafledningar, och denna
kom därför helt naturligt att ligga till grund för upprättandet av de första årens
telefon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
