Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Telefoni, av H. Blomberg - Långdistanstelefonering - Telefonöverdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
792
TELEFONI.
med de inkommande strömmarna analoga men i förhållande till dessa avsevärt starkare
strömmar, vilka utsändas på nästa ledningssektion. Någon högre grad av förstärkning
kan dock ej erhållas med en dylik anordning, då membransvängningarna äro mycket
små i jämförelse med dem, som erhållas vid direkt tal. Den kan ej heller ökas genom an-
, Fig. 868. Schreeves telefon-mikrofonförstärkare.
vändande av starkare mikrofonbatteri, emedan membranet då lätt råkar i
självsvängning genom direkt påverkan av variationerna i mikrofonströmmen på hörtelefonen, och
anordningen »tjuter».
I fig. 868 visas en enligt denna princip av H. E. Shreeve år 1905 konstruerad
förstärkare, vilken har kommit till användning på telefonlinjen mellan New York och
Chicago. De starkt dämpade telefonströmmarna inkomma från linjesektionen på
lindningen l på hörtelefonen T, vilken är utan permanent magnet men erhåller ett
konstant fält genom en magnetiseringslindning p och ett lokalt batteri Bv
Hörtelefonmembranet m, som består av kol och är fäst vid den rörliga järnkärnan k, utgör
även membranen i mikrofonkapseln M, vilken är fylld med kolkorn och försedd med
kyl-flänsar för avledande av det av mikrofonströmmen från batteriet B2 alstrade värmet.
De inkommande strömmarna på linjen Lv orsaka variationer i det’konstanta fältet,
varigenom membranet vibrerar och alstrar
motsvarande mikrofonströmmar, vilka över induktionsrullen
utgå på linjesektionen L2.
Den största olägenheten, som vidlåder Shreeves
förstärkare, är, att förstärkningen blir oproportionerlig,
i det att de svagare strömmarna ej förstärkas i samma
grad som de starkare.
År 1910 konstruerade S. G. Brown en
ljudförstärkare, vars princip framgår av fig. 869.
Mikrofonkon
takten utgöres av ett mikroskopiskt luftgap mellan ett på ankaret till
telefonmagne-ten, tungan P, fäst platinableck och en fast anbragt skruv O, inkopplade i en
batteri-krets. Då luftgapet är ytterst Htet, råder ej avbrott i detsamma, utan en elektronström
passerar därigenom, och motståndet varierar i enbghet med luftgapsändringarna.
Justeringen av det mikroskopiska luftgapet utföres dels genom en mekanisk anordning, dels av
strömmen själv, då den som synes passerar telefonmagnetens ena lindning.
Browns anordning är mycket känslig för svaga strömmar, dock har den ej kommit till
någon egentlig praktisk användning inom telefonien på grund av, att den ej fullt exakt
kan förstärka alla inom talet förekommande svängningar.
Fig. 869. Browns ljudförstärkare.
Elektronrörsförstärkare. De mekaniska telefonreläerna äro samtliga behäftade
med mekanisk tröghet, varför de ej äro i stånd att in i detalj reproducera även de minsta
variationer i de inkommande strömmarna. Först med uppfinningen av elektronröret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
