Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Historisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII.
RADIOTEKNIK.
Av kapten E. Anderberg.
Efterföljande framställning avser icke att giva någon uttömmande förklaring varken
på de elektriska fenomen, som ligga till grund för radiotekniken, eller på verkningssättet
hos därvid använda apparater, utan den avser endast att giva en schematisk
översikt av radioteknikens medel och mål, sedda mot historisk bakgrund och i den mån
en sådan översikt kan lämnas i en kort elementär uppsats utan matematiska formler.
I redogörelsen kommer den huvudsakliga vikten att läggas på uppfinningarnas och
upptäckternas betydelse för radioteknikens utveckling, och författaren avstår från
varje försök att uppträda som skiljeman vid prioritetstvister, som uppstått mellan
uppfinnare, upptäckare och fabrikanter.
Med radiokommunikation komma vi i det följande att avse den
kommunikationsmetod, som baserar sig på möjligheten att vid en viss punkt, avsändaren, framkalla
elektriska fenomen, vilka utan tillhjälp av trådledning kunna göras förnimbara vid en
på avstånd från avsändaren belägen punkt, mottagaren. Prefixet radio- har valts och
kommer i det följande att användas för att beteckna sådana tillämpningar av
elektricitets-läran, som basera sig på de elektromagnetiska vågornas fortplantning. Det i vårt land
tidigare använda prefixet gnist-, som på sin tid var fullt berättigat på grund av då
uteslutande använda apparaters konstruktion, kan icke numera anses täcka de begrepp,
som inneslutas i ordet radio.
HISTORISK ÖVERSIKT.
I en annan del av detta verk är utförligt redogjort för de växlande uppfattningar,
som varit rådande i fråga om elektriciteten, varför här endast behandlas de fenomen,
som äro speciellt grundläggande för radiotekniken.
År 1831 upptäckte Michael Faraday den elektromagnetiska induktionsverkan mellan
tvenne på avstånd från varandra uppställda kretsar. Denna upptäckt kan anses vara
den första etappen på den väg, som skulle föra fram till radiokommunikationsmedlen.
Naturen av denna induktionsverkan förblev dock under mer än ett halvt sekel icke
tillfyllest förklarad, utan man måste nöja sig med mer eller mindre lyckade hypoteser.
Först genom den engelske fysikern James Clerk Maxwell skulle den slutgiltiga
förklaringen framställas, och den framställdes under en så klar och bindande form, att den
för senare tiders forskare varit av grundläggande karaktär, över vågornas utbredning
och fortplantning i rymden har denna Maxwélls teori, klädd i matematisk dräkt, visat
sig hava långt större bärkraft, än vad ens dess upphovsman ursprungligen kunde ana.
Maxwell framställde sin världsberyktade åsikt »ljus är elektricitet» första gången i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
