Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Historisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
RADIOTEKNIK.
föredrag inför Royal Society i London år 1867 och gav i sin år 1873 utkomna bok
»Elec-tricity and Magnetism» den definitiva utformningen av sitt åskådningssätt. Enligt
detsamma skulle såväl ljus som elektricitet i rymden fortplantas såsom en vågrörelse i
etern och icke hava någon annan principiell skillnad än den, att vad vi kalla ljus kan
betraktas såsom elektriska svängningar med korta våglängder.
Beviset för denna hypotes om ifrågavarande elektriska företeelsers i rymden
egenskap av vågrörelse, en vågrörelse som är en kombination av elektriska och magnetiska
fenomen, kom att givas av den tyske fysikern Heinrich Rudolph Hertz, som år 1887
framlade resultaten av sina genialt anlagda försök, vilka påvisade riktigheten av
Max-wells antaganden. Genom konstellationen Maxwell-Hertz var möjlighet beredd att
utnyttja de elektromagnetiska vågorna för att ernå a vstånds verkan, men dessa
möjligheter kunde icke omedelbart utnyttjas på grund av apparaternas vid
mottagnings-platsen okänslighet för sådana vågor. En anordning, som var känslig för
elektromagnetiska svängningar, var visserligen redan iakttagen av David Hughes, som år 1879
konstaterade, att på lämpligt sätt anordnade metallfilspån reagerade för elektriska
urladdningsfenomen, men denna upptäckt kom länge, på grund av upptäckarens
bristande insikt om dess värde, att förbliva okänd. År 1892 gjorde Edouard Branly
nära nog samma iakttagelse, vilken inom kort kom till teknikernas kännedom. Sannolikt
torde väl Branly, om han än icke till fullo insåg sin upptäckts värde, dock hava anat,
att densamma skulle kunna utnyttjas i samband med de elektromagnetiska vågorna.
Sedan naturen av de elektromagnetiska vågorna var klarlagd och sedan medel
uppfunnits att uppväcka och upptäcka sådana vågor, låg vägen öppen för den man,
som kunde förena vetenskapens resultat med de praktiska tillämpningarnas krav, som
kunde öka distansen mellan Hertz’ oscillator och resonator, och som skulle, kort sagt,
förvandla den förra till en avsändare och den senare till en mottagare vid en
radioförbindelse. Den man, som fick äran av att utföra denna omsättning av vetenskapens resultat
i för det praktiska livet användbara former, var italienaren Guglielmo Marconi, under
sina försök livligt uppmuntrad av sin lärare, professor Righi vid universitetet i Bologna.
Det karakteristiska för de radioapparater, som först framställdes, och vilka
praktiskt taget voro de enda, som användes intill ungefär 1915, är, som närmare framgår av
efterföljande kapitel, att de av dessa apparater utsända svängningarna icke voro
kontinuerliga, utan utgjordes av i följd efter varandra utgående dämpade svängningståg.
Dessa svängningståg alstrades i samband med gnistöverslag i avsändaren, varför
radioapparater, avsedda för ifrågavarande svängningar, erhållit benämningen gnistapparater.
Omkring år 1915 har en ny period av radioteknikens historia inletts, vilken period
markeras dels av vakuumrörets framträdande såsom radiotekniskt hjälpmedel och dels
av att man alltmer övergiver de dämpade svängningarna till förmån för de
kontinuerliga svängningarna. Under denna period har därjämte som bekant tillämpandet av
radiotekniken i hög grad populariserats.
Innan en redogörelse lämnas för Marconis första apparat, skola här i korthet beröras
de andra sätt, på vilka man sökt uppnå verkan på avstånd utan trådförmedling mellan
en avsändare och en mottagare. En utförligare skildring av de i detta kapitel omnämnda
grundläggande försöken gives i en annan avdelning. De tidigaste försöken i angivet
syfte kunna sägas vara ungefär samtidiga med det första framträngandet av
trådtelegrafen. År 1837 uttogos ungefär samtidigt patent i England och Förenta staterna
på den elektriska trådtelegrafen av resp. Cooke och Wheatstone i det förra landet
och Morse i det senare. Redan 1842 finna vi Morse utföra försök, som gingo ut på att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
