Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Historisk översikt - Inledande teorier - Gnisttelegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812
RADIOTEKNIK.
utstrålade svängningarna. Fortplantningshastigheten är konstant och våglängden är
sålunda enbart beroende på den alstrande svängkretsens kapacitet och självinduktion.
Genom en enkel transformation av den tidigare angivna formeln för svängningstiden
kunna vi erhålla följande uttryck för våglängden
Z — 2 n \ CfL’
där Å betecknar våglängden i centimeter, C betecknar kapaciteten mätt i centimeter
(1 farad = 9 x 10u centimeter) och L’ betecknar självinduktansen i centimeter (1 henry
= 109 centimeter). Observera, att de i denna formel använda enheterna för kapacitet
och självinduktans hänföra sig till olika måttsystem; det förra till elektrostatiska, det
senare till elektromagnetiska enheter.
De i radiotelegrafien numera förekommande våglängderna kunna, praktiskt sett,
sägas variera mellan 5 meter (motsvarande 60 000 000 svängningar pr sekund) och
25 000 meter (12 000 svängningar pr sekund).
GNISTTELEGRAFI.
I detta kapitel kommer att lämnas en redogörelse för det slag av radiotelegrafi,
där avsändaren utsänder dämpade svängningar, alstrade i samband med gnistöverslag
inom avsändaren.
Marconis första försök. Då Marconi är 1896 gjorde sina första försök med trådlös
telegrafi i England (han hade redan året förut i Italien gjort lyckade försök), använde
han för avsändning och mottagning apparatkopplingar, som, omklädda i moderna ut-
Fig. 888. Marconis första avsändare. Fig. 889. Marconis första mottagare.
trycksmedel, framställas i fig. 888 och 889. Som kraftkälla vid avsändaren, fig. 888,
användes ett ackumulatorbatteri. Effekten från detta batteri omformades av en induktor,
vilkens sekundärlindning urladdade sig över en gniststräcka, den s. k. oscillatorn (O).
Oscillatorns ena kula var förbunden med jorden och den andra med en metallcylinder,
upphissad i en mast. Cylinderns yta bildade med jorden den i föregående kapitel (se
fig. 887) omtalade kondensatorn. Självinduktionen i kretsen utgjordes av antenntrådens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
