Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Gnisttelegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
RADIOTEKNIK.
Fig. 903.
Kristall-detektorns karakteristik.
än de negativa; för vissa detektorer kan man rent av anse, att de negativa växlingarna
hos spänningen ej giva upphov till någon ström alls. En detektor medför sålunda, att en
till densamma ankommande växelspänning praktiskt sett giver upphov till strömstötar
endast i en riktning.
Förutom den angivna kombinationen grafit-blyglans förekomma vid
kontaktdetek-torer en mängd andra materiel-sammanställningar, vilka dock alla till sin verkan äro
likartade. Detektorns verkan i mottagaren framgår av följande resonemang.
I mottagarens mellankrets uppstår på nyss angivet sätt växelström.
Denna ström skulle giva upphov till en växelspänning på
telefonkon-densatorn K, därest ej detektorn hade likriktande verkan. Då
emellertid detektorn endast släpper fram ström i en riktning, uppladdas
telef onkondensatorn av en serie likriktade, högfrekventa strömimpulser.
Dessa strömimpulser söka sig icke väg genom telefonens T lindningar,
alldenstund dessa hava ett mycket högt motstånd mot högfrekventa
im
pulser. Telefonkon densatorn kommer sålunda att verka såsom en »reservoar» för de
ankommande strömimpulserna och urladdar sig i likriktade, långsammare {lågfrekventa)
strömimpulser genom telefonen, som erbjuder ett mindre motstånd mot långsammare impulser.
Detektorns verkan i mottagaren åskådliggöres genom fig. 904, där den översta kurvan,
a, angiver de i mottagarens mellankrets pågående svängningstågen (vid mottagning av
signaler från en tonstation); den mellersta kurvan, 6, åskådliggör den ström, som går genom
detektorn och uppladdar telefonkondensatorn, och kurvan c angiver den ström, med
vilken detektorn urladdar sig genom telefonen. Genom denna sistnämnda apparat komma
sålunda strömstötar att framgå med
frekvensen av de från avsändaren
utsända svängningstågen. Med
användande av den telefunkenavsändare,
som ovan beskrivits, där 1 000
sväng-ningståg utsändas pr sekund, kommer
telefonmembranet att attraheras 1000
gånger i sekunden, vilket för örat
giver sig till känna som en ton med
svängningstalet 1000. Givet är, att,
om de utsända svängningstågen icke
utsändas med lika noggrant avmätta
tidsintervaller mellan sig, attraheras
telefonmembranet icke på detta sätt rytmiskt, och på grund därav kommer
telefonmembranet icke att giva upphov till en ton, utan till ett buller- eller rasselliknande ljud.
Fig. 904. Svängningsförloppet vid mottagning av
dämpade svängningar.
Antenner. Ovan har upprepade gånger talats om antenner, utan att detta begrepp
noggrannare angivits. Antennens uppgift vid avsändaren är att med användande av en
given effekt åstadkomma största möjliga avståndsverkan med rena svängningar, eller,
med andra ord, att försätta etern i så kraftiga och rena elektromagnetiska svängningar
som möjligt. Vid mottagaren skall antennen uppfånga så stor del som möjligt av de
svängningar, som man vill emottaga, och på gynnsammaste sätt överföra dem till
mottagareapparaturen. Ofta, särskilt vid mindre stationer, användes samma antenn för
såväl avsändning som mottagning. Huru antennen avstämmes för avsedd våglängd
framgår av vad som anförts beträffande resp, apparater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
