- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / III. Elektricitetens användning /
855

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Radiopejling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RADIOPEJLING.

855

ringar. För att erhålla en föreställning om detta fälts riktning kan man tänka sig en plan
skiva, som hålles i fältet. Ställes skivan horisontellt, passeras dess yta icke av några
magnetiska spänningslinjer. Ställes skivan vertikalt och så, att skivans plan inriktas mot
avsändaren, passeras skivans yta av största möjliga (med hänsyn till skivans yta och
fältets styrka på platsen) antal magnetiska spänningslinjer. Vrides nu skivan kring
en vertikal axel 90 grader, d. v. s. så, att en normal mot skivans plan är riktad
mot avsändaren, passeras skivans yta icke av några fältlinjer. Intager skivan ett
mellanläge mellan de två sistnämnda, passeras skivan av ett antal fältlinjer, som är större, ju
närmare riktningen av skivans plan sammanfaller med riktningen till avsändaren.

Om en spole genomgås av magnetiska linjer, som sammanfalla med spolens axel,
uppstår vid spolens lindningsändpunkter en spänning, som är större, ju tätare
fältlinjerna äro. Vidtager man nu sådana åtgärder med den nyss berörda skivan, att denna
förvandlas till en spole, vilket enklast kan ske så, att en lindning ledes runt skivans
kontur i ett eller flera varv, kan man med den sålunda erhållna spolen (vilken här närmast

Fig. 931. Pejlingsanordning med vridbar ram.

har utseendet av en ram) utröna riktningen av inkommande svängningar. Fig. 931
angiver ett exempel på en dylik anordning. Till vänster märkes mottagareramen R;
ändpunkterna av ramens lindning äro förbundna med en avstämningskondensator C,
förmedelst vilken den av ramen och kondensatorn bildade svängkretsen kan avstämmas
för samma svängningstal som de inkommande vågorna. Till kondensatorns båda belägg
är en rörmottagare inkopplad. Denna kan givetvis anordnas efter för övriga
mottagare ovan skildrade olika principer och förses med såväl hög- som
lågfrekvens-förstärkning. Ramen är anordnad så, att den kan röras kring en vertikal axel.
Vid axelns nedre ände är anbragt en visare, som över en kompass-skala angiver
ramens läge.

För att med denna anordning utröna riktningen av ankommande signaler (»pejla»
avsändaren) avstämmes först ramkretsen med kondensatorn G för de ankommande
svängningarnas våglängd. Därefter vrides ramen så, att största ljudstyrka erhålles i
mottagaretelefonen, vilket innebär, att ramen genomgås av största möjliga antal
magnetiska fältlinjer. I detta läge kommer ramen att med riktningen av sitt plan angiva
riktningen till avsändaren. Denna riktning avläses på kompassgraderingen vid ramens fot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:17:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/3/0867.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free