Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Radiopejling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
RADIOTEKNIK.
Det visar sig emellertid i praktiken, att stora svårigheter möta för att avgöra vilket
läge på ramen, som giver den största ljudstyrkan, ty att av två ljudstyrkor, som äro
nästan lika stora, avgöra vilken som är störst, erbjuder stora risker för misstag. Man förfar
därför i praktiken ofta omvänt mot det ovan skildrade förfaringssättet vid tagandet av
en pejling. Om nämligen ramens axel bibehålies vertikal, och ramen vrides, erhållas
magnetiska fältlinjer (visserligen av varierande antal) genom ramen i alla lägen på ramen
utom i det läge, då ramens plan står vinkelrätt mot riktningen till avsändaren, och i
detta läge på ramen erhålles därför intet ljud i telefonen. Är det, som nyss anfördes,
svårt att avgöra vilket av två eller flera ljud, som är starkast, möter det å andra sidan
inga svårigheter att avgöra, vid vilket läge på ramen, som ett i telefonen hörbart ljud
Fig. 932. Pejlingsanordning med fasta ramar.
försvinner. Man verkställer därför oftast »pejling på minimum», d. v. s. man vrider ramen
så, att ljudstyrkan i telefonen försvinner, varvid en normal mot ramen angiver
riktningen till avsändaren. Noggrannheten av de genom detta förfaringssätt erhållna
pejlingarna belöper sig till c:a 0.5 grader, naturligtvis under förutsättning av goda ramar.
De här behandlade rörliga ramarna förekomma i ett stort antal utföringsformer; vid
kvadratiska ramar nöjer man sig ofta med en kantlängd av c:a 1 meter. Givet är, att
man måste använda olika inställningar på avstämningskondensatorn för olika
våglängder. Räcka ej kondensatorns variationsgränser för att med samma ram uppnå
önskad våglängd, förses ramen ofta med flera lindningar eller flera dellindningar, vilka
inkopplas allt efter den våglängd, som skall mottagas och pejlas.
Den spänning, som uppväckes mellan ramens lindningsändpunkter, växer med ökat
antal trådvarv i ramen och med ramens yta. För att onödiggöra en allt för långt driven
förstärkning strävar man därför att öka ramens yta. (Antalet lindningsvarv är i hög
grad beroende av den våglängd, som skall mottagas, varför en ökning av detta antal
knappast låter sig göra.) Ökas emellertid ramens yta, bliver ramen svårhanterlig, varför
man i en del fall övergått till att använda stora, jasta ramar. Fig. 932 angiver, huru en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
