Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Radioteknikens olika användningsformer - Radions ställning i rättsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
RADIOTEKNIK.
radiosvängningarna samt hos närboende rundradiomottagare gåvo upphov till
vissel-liknande ljud, s. k. »kanariefåglar». Mot detta fenomen har upplysningen om
mottagarnas rätta skötsel visat sig vara det enda medlet, men ännu återstår mycket för att
man skall kunna anse sig någorlunda befriad från dessa störande läten.
Fig. 938 visar det yttre och inre av en modern svensk rörmottagare.
Ytterligare en påbyggnad på rundradiomottagarna erhölls, då man i dem
införde högfrekvensförstärkning, varvid man lyckades förhindra, att
återkopplings-svängningarna togo sig väg till antennen. Under ett par år var den av Armstrong
införda »superheterodyn-kopplingen» synnerligen populär, men denna koppling och ett
flertal liknande synas numera hava blivit i någon mån omoderna, då de för dessa kopplingar
byggda apparaterna erfordra en utomordentligt omsorgsfull och sakkunnig skötsel.
Dessa känsligare kopplingar användas huvudsakligen av radioamatörer, vilka
eftersträva förbindelse på synnerligen långa distanser.
Rundradiopubliken har numera börjat att uppdela sig i två kategorier, nämligen
dels det stora flertalet, som åtnöjes med de program, som kunna tagas från egna
närbelägna stationer, och dels det mindre antal personer, som amatörmässigt bedriva
radiostudier såsom sport, sökande att med ringa effekt (ofta självbyggda apparater) uppnå
förbindelse med på stort avstånd befintliga stationer. En del av dessa radioamatörer
innehava även smärre avsändningsapparater för telegrafi eller telefoni, med vilka de
söka kontakt med likasinnade.
RADIONS STÄLLNING I RÄTTSVÄSENDET.
Om något förbindelsemedel kan sägas vara internationellt i detta ords
vidsträcktaste bemärkelse, är det utan tvekan radion. Radiotekniken erbjuder nämligen
icke blott möjlighet för varje land att träda i direkt förbindelse med snart sagt vilket
annat land som helst, utan å andra sidan kan till och med radiotrafiken inom ett land
allvarligt störa övriga länders radioförbindelser. Radiotekniken måste därför utnyttjas
med tillbörlig hänsyn för att icke ett kaotiskt tillstånd i etern skall inträda. Sådan
hänsyn kan emellertid knappast frambringas på annat sätt än dels genom
internationella överenskommelser och därav följande nationella föreskrifter samt dels genom
ve-derbörandes strävan att ernå ett för alla intresserade parter så gott resultat som
möjligt. De internationella konferenser, som sammanträtt för att dryfta ovan skisserade
m. fl. med radiotekniken och -trafiken sammanhängande spörsmål, äro följande: en
förberedande konferens i Berlin 1903, den första internationella radiokonferensen i
Berlin 1906 och den andra internationella radiokonferensen i London 1912, vilken
sistnämnda konferens’ arbeten utmynnade i en »Internationell Radiokonvention med
tillhörande Tjänstgöringsreglemente och slutprotokoll», vilka ännu äro gällande.
Därjämte hava flera andra konferenser mer eller mindre direkt föreslagit åtgärder i fråga om
radio verksamheten.
För att lösa en del internationella, särskilt europeiska spörsmål, som sammanhänga
med rundradioverksamheten (bl. a. tilldelandet ay lämpliga våglängder för
rundradioutsändningarna inom de olika länderna), har en »internationell union» bildats.
Om man tager i betraktande, att radiotekniken sedan 1912 undergått en sådan
utveckling, att alla då befintliga radioapparater numera måste anses som fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
