Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Radioteknik, av E. Anderberg - Radions ställning i rättsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RADIONS STÄLLNING I RÄTTSVÄSENDET.
865
omoderna, samt att sedan sagda år införts ett stort antal radioapparater av i år 1912
års konvention icke förutsedd konstruktion och användning, inses lätt, att den
internationella radiotrafiken måste huvudsakligen förlita sig till de intresserades goda vilja;
en verkligt användbar internationell rättsordning i fråga om radio har, på grund av den
nominellt beståendes efterblivenhet, praktiskt taget upphört att existera. Man har
emellertid goda förhoppningar, att en sedan länge bebådad ny konferens, till vilken en
del förarbeten redan äro utförda, inom kort (hösten 1927) skall sammanträda.
Den inhemska lagstiftningen, som måste bygga på bestående internationella
överenskommelser, är givetvis ävenledes omodern.
De viktigaste av 1912 års radiokonferens’ beslut kunna sammanfattas på följande
sätt:
Som allmän regel i fråga om trafiken gäller, att radiostationerna äga skyldighet att
utan hänsyn till de använda stationstyperna kommunicera med varandra. Emellertid
fick denna regel icke den omfattning, som är önskvärd, ty skyldigheten berör endast
trafik dels mellan fartyg och fartyg samt dels mellan fartyg och kuststationer (stationer
i land). Beträffande den inbördes trafiken mellan stationer i land kunde ingen enighet
uppnås, och reglerandet av denna trafik hänsköts till inbördes överenskommelser mellan
resp, myndigheter.
Det för praktisk tillämpning av radiotekniken måhända viktigaste beslutet innebar,
att nödsignaler skulle givas ett obetingat företräde framför annan trafik, oberoende av
övriga förhållanden.
Rörande det tekniska förfaringssättet vid utväxling av telegram bestämdes, att
våglängden 600 meter skulle vara utgångspunkten. Frågan om användandet av andra
våglängder är i stort sett lämnad öppen. Konferensen fastställde vidare, att, då ett
fartyg utväxlar meddelande med land, skall fartyget sända sina meddelanden till närmast
belägna kuststation; dock medgavs på vissa villkor kommunikation jämväl med andra
kuststationer, villkor, som dock äro svåra att uppfylla.
För den personal, som skall betjäna radioapparaterna å för allmänt bruk upplåtna
radiostationer, uppställdes vissa kompetensvillkor.
Förfaringssättet vid utbyte av radiomeddelanden gjordes i möjligaste mån lika
det förfaringssätt, som tillämpas vid avsändandet av trådtelegram. Man kan sålunda
från fartyg, vilkas radiostationer äro öppna för allmän trafik, avsända telegram till
telegrafstationer i land (via kuststationer) eller till andra fartygs radiostationer samt
vice versa.
Åt en särskild byrå vid den internationella telegrafunionen i Bern uppdrogs att
centralt omhänderhava radiotrafiken.
Vid tiden omkring år 1912 började man att alltmer använda sig av
radiokommunikationsmedlen för att avgiva tidssignaler, särskilt avsedda för fartyg. Dylika signaler
utsändas numera av ett flertal stationer efter olika metoder. Radiotekniken har även i
stor omfattning tagits i anspråk för utsändandet av meteorologiska signaler, israpporter,
underrättelser för sjöfarande m. m.
För radioverksamheten inom landet hava under år 1924 utfärdats nya förordningar.
Därjämte medför innehavet av radioavsändare eller -mottagare skyldighet att iakttaga
vissa föreskrifter.
Såsom en avslutning på denna översikt torde böra framhållas, att radiotekniken
genomgått en synnerligen hastig utveckling och att den numera måste betraktas
såsom en utomordentligt, viktig trafik- och kulturfaktor. Radiotekniken och dess prak-
55—220535. Uppfinningarnas bok. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
