Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Sedimentära (lagrade) bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEDIMENTÄRA BERGARTER.
11
Fig. 6. Fossilrik kalksten.
grund av materialets finkornighet lätt kunna bortföras uppslammade i vattnet. Uti
floder, som icke genomflyta kalkstenstrakter, är i allmänhet kvantiteten av mekaniskt
medförda ämnen större än de i lösning transporterades. Rhenfloden beräknas årligen
medföra omkring 4 millioner ton slam, Nilen 50 millioner och Ganges 360 millioner.
Dessa mekaniskt medförda substanser börja avsätta sig, så snart strömstyrkan minskas
tillräckligt. Avsättningen sker efter vikten, som ju väsentligen bestämmes av
kornstorleken. Först stannar
sålunda det grövre gruset och
sist det allra finaste
lerslam-met. Mycket kan avlagras
i själva flodbädden, men
åtskilligt når ut till havet.
Liknande blir förhållandet
med det material, som av
havet självt fråntages det
fasta landet genom
bränningarnas inverkan. Det av
glaciäris medförda gruset
avlagras vid isens
bortsmäl-tande. Detta morängrus
skiljer sig från det av vatten
eller vind transporterade
materialet genom frånvaron
av varje slags sortering
efter kornstorlek: väldiga
block ligga inblandade uti
fint stoft.
De nyss avlagrade sedimenten äro lösa, osammanhängande massor. De hårdna
så småningom, dels genom trycket av överlagrande massor, och dels därigenom att
porerna mellan kornen utfyllas genom avsättningar ur grundvattnet, företrädesvis
kisel-syra, kalk eller järnföreningar. Av grovt grus med rullstenar blir på detta sätt ett
konglomerat, jämnkornig sand blir sandsten, lera blir ler skiffer.
Ett slags mellanställning mellan eruptiva och sedimentära bergarter intaga de
vulkaniska tufferna, d. v. s. de lösa utbrottsprodukterna, som redan ovan omnämnts.
Avlagringar av denna art utgöra ej ovanliga inslag uti normala sedimentära lagerserier.
Organogena sediment kallas sådana avlagringar, som tillkommit genom
medverkan av djur eller växter. De kunna vara antingen kemiska eller också mekaniska
sediment. Exempel på de förra ge utfällningar av kalksten eller av järnmalmer genom
lägre organismers livsfunktioner (kalkutfällande alger, järnbakterier). Mekaniska
organogena sediment äro dels de genom anhopningar av kalkskal o. dyl. uppkomna
kalkstenarna, dels avlagringar av växtlämningar. Växtrester, som täckas av vatten och
därigenom skyddas för förmultning, kunna giva upphov till egenartade avlagringar,
nämligen torv, brunkol och stenkol. I en följande avdelning komma vi att närmare
skärskåda villkoren för dylika bildningars uppkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
