Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Fyndigheters uppkomst - Grundämnenas fördelning i jordskorpan - De malmbildande processerna - Fyndigheter uppkomna genom magmatisk differentiation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE MALMBILDANDE PROCESSERNA. MAGMATISK DIFFERENTIATION.
25’
gynnsamma omständigheter, är koncentrationen omkring 4 000 gånger, och för guld,
silver m. fl. metaller omkring 10 000 gånger. Att den allmänna metallen aluminium
icke kommit till större användning, beror väsentligen därpå, att den i regel uppträder
i sådan kemisk förening, att den endast med stor svårighet kan utreduceras.
De malmbildande processerna.
I det följande skola de processer, som leda till uppkomsten av malmfyndigheter,,
skärskådas i samma ordning, som ovan skett med de bergartsbildande, börjande med
de företeelser, som stå i samband med eruptiv verksamhet. De eruptiva processerna, i
vidsträckt mening, hava givit upphov till troligen flertalet fyndigheter av guld, silver,
koppar, nickel, zink, bly, krom, m. fl. metaller, ävensom ett underordnat antal av
andra fyndigheter. Bland kemiskt sedimentära fyndigheter märkas framförallt viktiga
järnmalmer samt saltlager. Åtskilliga fyndigheter äro till sin brytvärdhet
betingade-av en samverkan av olika, varandra kanske med lång mellantid följande processer. Så
t. ex. kan en genom eruptiv verksamhet eller genom sedimentation uppkommen fattig
malm till följd av vittringsprocesser få sin metallhalt så koncentrerad, att fyndigheten
blir brytvärd.
Fyndigheter uppkomna genom magmatisk differentiation.
Bland de eruptiva fyndigheterna skola vi först uppehålla oss vid de
mineralkoncentrationer, som äga rum redan i den smältflytande massan, magman. Redan
förut har omnämnts den ofta skiftande sammansättningen inom en och samma
erup-tivkropp, förorsakad av de processer, som kallas magmatisk differentiation, och som
betingas av strömningar uti magman, av utkristalliserade mineralkorns sjunkande, m. m.
Genom dylika processer kunna även de vanligare uti eruptivbergarter
förekommande malmmineralen ansamlas till sådan renhetsgrad, att de kunna brytas som
malmer. Det enklaste fallet representeras av de titanhaltiga järnmalmerna. De bestå av
magnetit med inväxningar av titanjärn (»titanomagnetit»), ofta även av större korn
av detta mineral, och uppträda uti eller tillsammans med gabbror och närstående
djup-eller gångbergarter. Utom malmmineralen pläga de innehålla större eller mindre
mängder av bergartens övriga mineral. I många fall utgör malmfyndigheten endast en
järn-rikare del av en bergartskropp, och övergår gradvis i malmfattig bergart. Så är fallet
med det berömda »järnberget» Taberg i Småland, där malmen uppträder uti en
gabbro-artad diabas (hyperit). I andra fall åter har differentiationen blivit fullständigare, så
att t. ex. malmen gångformigt genomsätter bergarten såsom en självständig
eruptiv-kropp. De titanhaltiga järnmalmerna hava hittills endast i mycket ringa grad kommit
till praktisk användning, då de på grund av titanhalten äro svårsmälta. En ringa halt
av vanadin är vanlig, och skulle kunna giva en ej oviktig biprodukt, därest malmerna
kunde bearbetas.
I praktiskt hänseende titanfria järnmalmer (huvudsakligen magnetit) förekomma
inom några få områden tillsammans med syenitporfyrer och närstående bergarter. Det
viktigaste området är vårt malmdistrikt i norra Lappland (Kiruna, Gällivare, etc.), som
i Kiirunavaara har världens förmodligen största samlade järnmalmsförekomst.
Mal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
