Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Fyndigheters uppkomst - Fyndigheter uppkomna genom magmatisk differentiation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
MINERAL OCH BERGARTER. FÖREKOMSTSÄTT.
mer av denna typ föra ofta en mycket hög fosforhalt (i form av apatit), som göra dem
odugliga för framställning av stål på den »sura» vägen, men särskilt begärliga för de
»basiska» färskningsmetoderna, då fosforn ingår i slaggen, som användes såsom
gödningsmedel. Malmerna, som i övrigt utmärkas av en mycket hög järnhalt, uppträda
mestadels i form av gångar eller bäddar, vilka såsom obetydligt yngre bildningar trängt
in i syenitporfyrerna. De processer, som lett till järnhaltens koncentration i denna form,
hava förmodligen betingats av de i magman lösta gaserna. Såsom exempel på
malmernas uppträdande gives här (fig. 16) en profil genom den numera uppresta lagerserie,
uti vilken Kiirunavaaras och Luossavaaras malmer ligga såsom en intrusiv bädd.
Konglomeraten med bollar av malm äro yngre bildningar, vid vilkas avlagrande malmen
redan måste ha varit delvis blottlagd genom överliggande bergarters erosion.
En enda metall, nämligen nickel, utvinnes huvudsakligen ur fyndigheter uppkomna
genom magmatisk differentiation. Den ingår då i form av svavelföreningen pentlandit
uti ansamlingar av magnetkis (»nickelhaltig magnetkis»), till vilka gärna sällar sig
något kopparkis, så att malmerna bearbetas på både nickel och koppar. Dylika malmer
uppträda uti gabbror och närstående bergartstyper. Ibland sitta kiserna fläckvis uti
Fig. 16. Vertikalprofil genom Luossavaara vid Kiruna. 1 = konglomerat; 2 = syenitporfyr;
3 = järnmalm; 4 = kvartsförande porfyr; 5 = järnmalm; 6 = kvartsitiska bergarter med blodsten;
7 = konglomerat med bollar av järnmalm; 8 = skiffrar; 9 = kvartsitisk sandsten.
bergarten, men de kunna också vara samlade till större malmkroppar. I Sverige hava
några fyndigheter av denna typ tidvis brutits (Kleva, Ruda, Kuså m. fl.) men aldrig
uppnått någon betydelse. Viktigast är Sudburyområdet uti Canada, som lämnar mer
än hälften av världens nickelproduktion.
Vissa magnesiarika, kiselsyrefattiga eruptivbergarter, särskilt de nästan uteslutande
av olivin sammansatta olivinstenarna, kunna hålla spridda korn av gedigen platina.
Nyligen har man i Sydafrika påträffat en sådan förekomst med så hög platinahalt, att
det lönar sig att bearbeta den. Annars utvinnes nästan all platina genom vaskning av
lösa jordlager. Det är emellertid blott där någon platinaförande bergart av nyssnämnt
slag uppträder, som platinaförande gruslager kunna förekomma. Det kräves sålunda här
en samverkan av flera processer: bildning (genom magmatisk differentiation) av en
platinaförande bergart, dennas söndervittrande, och vittringsgrusets omlagring genom
rinnande vatten.
Även diamanten är ett till vissa eruptivbergarter bundet mineral. På grund av
sin förmåga att motstå vittring kan den emellertid vid moderbergartens
söndervitt-ring bevaras och ingå i lösa grus- och sandavlagringar; en betydande del av världens
diamantproduktion utvinnes ur sådana förekomster. De diamantförande bergarterna
äro i likhet med de platinaförande magnesiarika och tämligen kiselsyrefattiga, men
Äro i de flesta fall i motsats till platinans moderbergarter besläktade med nefelinsye-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
