Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Fyndigheters uppkomst - Kontaktfyndigheter och övriga metasomatiska fyndigheter - Malmgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
MINERAL OCH BERGARTER. FÖREKOMSTSÄTT.
Fig. 17. Schematisk vertikalprofil, visande
förekomsten av malmfyndigheter (svart) vid kontakten
mellan intrnsivbergart och kalksten (K); ingen
malm i skiffer (streckad) och sandsten (prickad).
närhet angiver, att malmbildningen måste stått i något samband med intrusionen. Man
har också kunnat uppvisa, att malmmineralen jämte de åtföljande gångartsmineralen
bildats därigenom, att från intrusivbergarten utströmmande heta gaser reagerat med
kalkstenen, vars kolsyra gått i lösning, under det att kalciumhalten delvis kvarstannat,
men nu i andra föreningar. De sålunda bildade gångarterna äro kalcium- och (i dolomit)
magnesiumhaltiga silikat, såsom pyroxen, amfibol, granat. Fluorhaltiga gaser bilda med
kalken flusspat, en förening av kalcium
och fluor. Järnmalm (magnetit),
kopparmalm (kopparkis) samt zink- och
blymalmer äro de vanligaste på detta sätt
uppkomna malmfyndigheterna. Det oss
närmaste området med i alla avseenden
typiska kontaktfyndigheter är
Oslo-fältet i Norge. Emellertid finnes uti vårt
urberg, särskilt uti Bergslagen, ett mycket
stort antal fyndigheter, som äga alla
kon-taktfyndigheternas kännemärken utom
den nära anknytningen till en
intrusiv-bergart. De kunna förmodas vara bildade
på ett sätt snarlikt de egentliga
kon-taktfyndigheterna. Den vid en av dessa
fyndigheter (Persberg i Värmland) använda beteckningen för gångarten i motsats till
malmen, skarn, har icke blott i Sverige utan även i utlandet börjat användas såsom
allmän term för gångarter i kontaktfyndigheter och liknande malmer.
Även på långt avstånd från eruptivbergarter kunna de från desamma avgivna
substanserna genom reaktioner med äldre bergarter giva upphov till malmbildningar.
Temperaturen har då varit lägre än i kontaktfyndigheterna, vilket avspeglar sig i
gångarternas karaktär. Till denna grupp höra en mängd viktiga fyndigheter av zink- och
blymalm (den senare ofta silverhaltig), vilka gärna följas åt, uti kalksten, ävensom
åtskilliga fyndigheter även uti andra bergarter. Dylika metasomatiska malmer, ej minst
zink-bly-malmer, kunna dock uppkomma även utan inverkan av eruptivbergarter,
nämligen genom koncentration av en mera finfördelad metallhalt uti en formation.
Detta anses t. ex. vara fallet med några av de allra viktigaste förekomsterna av dessa
metaller, särskilt zink, nämligen uti Mississippibäckenet i Nordamerika (Joplin m. fl.
gruvfält).
Malmgångar.
En inom vårt land skäligen obetydlig, men uti världens metallproduktion mycket
framträdande grupp av fyndigheter är malmgångarna, d. v. s. malmhaltiga
sprickfyllande mineralaggregat. Med undantag av vissa typer, uti vilka mineralbildningen
skett genom reaktioner uti gasformiga ämnen, äro alla malmgångar avsatta ur
vattenlösningar, som cirkulerat på gångsprickorna. I många fall visar
mineralsammansättningen, fördelningen i förhållande till olika bergarter, m. m., att
huvudmassan av malmgångarnas substans härrör från en eruptivmagma. Hit höra först och
främst de nyss nämnda gångar, som bildats genom avsättningar ur gaser. Men det är
också tydligt, att ett liknande sammanhang med en eruptivbergart föreligger även i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
