Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Fyndigheters uppkomst - Fyndigheter uppkomna genom magmatisk differentiation - Kontaktfyndigheter och övriga metasomatiska fyndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTAKTFYNDIGHETER.
27
niterna. De viktigaste förekomsterna, uti Sydafrika (Kimberley, Pretoriatrakten, m. fl.),
utgöra utfyllnader av lodräta cylindriska hål i en serie lagrade bergarter. Dessa hål
äro uppkomna genom vulkaniska gasexplosioner, i vilkas följe magman stigit upp mot
jordytan. Diamanterna sitta ofta uti brottstycken av en egendomlig, av granat och
kromhaltig pyroxen sammansatt bergart. Man har kunnat fastslå, att en dylik
bergart måste ha kristalliserat på större djup. Tydligen hava även diamanterna bildats
på samma gång. Sedan hava stycken av dylika bildningar ryckts med, då resten av
magman drevs upp i explosionsrören.
Till de egentliga eruptivbergarterna ansluta sig på det allra närmaste
pegmatit-gångarna. Såsom redan framhållits, skilja sig dessa från sina resp, moderbergarter
därigenom, att deras magma hållit högre halter av gasformiga ämnen. Härav har följt en
lägre stelningstemperatur1 och grövre kornstorlek. Gashalten eller den därav
betingade temperaturen har medfört, att pegmatiterna uppvisa en anrikning av vissa, i
moderbergarten blott i ytterst låga halter förekommande ämnen, särskilt bland de s. k.
sällsynta jordmetallerna. Den i dylikt hänseende mest berömda fyndorten är en svensk
pegmatitgång, Ytterby nära Vaxholm. Flera sällsynta metaller hava för tekniskt bruk
utvunnits ur pegmatiter. För närvarande hämtas en del radium ur pegmatitmineral
(Madagaskar). Vidare förekomma stundom ädelstenar, t. ex. ädel turmalin. Oftare
är det dock kornstorleken och differentiationsföreteelser, som göra en pegmatit
brytvärd. Dess fältspat och kvarts föreligga nämligen icke blott i mycket stora korn
— ej sällan upp till meterstora eller mera — utan också gärna väl skilda åt, t. ex. så att
fältspaten är företrädesvis ansamlad längs gångens sidor, men kvartsen i mitten. Dessa
båda mineral kunna därför utvinnas i rent tillstånd. Detsamma gäller glimmern, som
för att kunna användas måste föreligga i tavlor av en viss minimistorlek.
Kontaktfyndigheter och övriga metasomatiska fyndigheter.
Uti kalkstenar finner man mångenstädes malmkroppar — med malmer av järn,
mangan, koppar, bly eller zink, m. fl. metaller — av ytterst oregelbunden form, starkt
förgrenade och omslutande stycken av bergarten. Med kännedom om kalkstenens
lättlöslighet och om den därav betingade vanliga förekomsten av hålor och grottor i denna
bergart var man förr benägen att tolka dessa malmer såsom utfyllnader av dylika
hålrum. Närmare undersökningar visade dock, att denna tolkning var orimlig, och man
kom till den slutsatsen, att kalkstenens upplösning och malmmineralens avsättning
gått hand i hand, så att substansutbytet måste ha ägt rum uti en vätskehinna av
mindre än »mikroskopisk» tjocklek. Man har också funnit, att processen försiggår utan
några större volymförändringar. Mineralbildning av denna art kallas metasomatos, på
svenska kanske lämpligast förträngning. Den kan äga rum icke blott i kalkstenar utan
även i andra bergarter, men är vanligare uti de förra på grund av deras lättlöslighet.
Vidare kunna även andra mineralaggregat än malmer uppträda på detta sätt.
Med kontaktfyndigheter förstår man sådana metasomatiska malmer, som uppträda
i någon bergart, alldeles övervägande kalksten, i närheten av dess gräns (kontakt) mot
en intrusiv eruptivbergart. Grupperingen av fyndigheter av detta slag i kontaktens
1 Tack vare vissa egenskaper hos kvartsen, som i gynnsamma fall låter avgöra, huruvida den
bildats över eller under 575° temperatur, har man kunnat konstatera, att granitpegmatiternas
kristalli-sation infaller ungefär inom området 550°—600°. För graniter har motsvarande siffra varit högre och
för t. ex. gabbro troligen närmare 900’—1 000°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
