Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Fyndigheters uppkomst - Fyndigheter uppkomna genom vittring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
MINERAL OCH BERGARTER. FÖREKOMSTSÄTT.
Fyndigheter uppkomna genom vittring.
Fig. 23. Exempel på lateritmalm:
vertikalprofil genom en serpentinsten
(s) i skiffer. Ytvittringen har av
serpentinen bildat järnmalm (betecknad
med svart).
Vittringsprocesserna äro förutsättningar för de sedimentära fyndigheternas
uppkomst, men den kemiska vittringen kan även på många olika sätt direkt medverka
till uppkomsten av brytvärda mineralfyndigheter. Några av de viktigaste exemplen
må anföras. Genom att övriga beståndsdelar uti en bergart upplösas och bortföras av
dagvattnet kan en ursprungligen i jämförelsevis ringa mängd förefintlig beståndsdel
koncentreras. Så t. ex. kan vittring av en något järn- eller manganhaltig kalksten
lämna en rest av järn- eller manganföreningar, som mestadels samla sig uti de genom
vittringen uppkommande insänkningarna i kalklagrets yta. Uti tropikerna förekommer
mycket allmänt en vittringsform, som av snart sagt alla bergarter frambringar såsom
slutprodukt en järnrik lera, laterit, vilken över stora
sträckor kvarligger såsom ett täcke på den bergart,
ur vilken den uppstått. Därest bergartens
sammansättning är sådan, att föga annat än järnföreningar
(mest limonit) kvarstannar i vittringsresten, kunna
goda ‘järnmalmer uppstå. På Cuba finnas stora
fyndigheter av dylikt ursprung. Genom snarlika
processer kan ur vissa fältspatbergarter uppstå en
vitt-ringsprodukt av aluminiumhydrat, bauxit, som är det
viktigaste råämnet för framställning av aluminium.
Vittringsprocesser hava även bidragit till
utbildningen av några av världens största järnmalmer,
nämligen de, som ligga i trakterna omkring Övre Sjön (Lake Superior) i Nordamerika.
I detta områdes till urberget och algonk hörande berggrund uppträda allmänt lager
av skiktade, ofta kvartsrandiga järnmalmer av kemiskt-sedimentärt ursprung. Deras
ursprungliga järnhalt är i regel alltför låg för att tillåta brytning. Genom dagvattnets
inflytande hava emellertid gångarterna — mest kvarts — blivit utlösta, ofta
därjämte järnhalten omflyttad och koncentrerad, så att malmmassor med brytvärd
järnhalt utbildats. Dessa malmer utgöra sålunda resultatet av två skilda geologiska
processer, sedimentation och efterföljande vittring.
Även uti malmfyndigheter av helt andra slag kan den genom vittringen
försiggående borttransporten av vissa beståndsdelar leda till en avsevärd koncentration av
de återstående, t. ex. av guld uti guldhaltiga malmer. Malmer av zink och bly åter
överföras genom vittring till mera lättreducerade och därför värdefullare former,
huvudsakligen karbonat. Även kan därvid en omflyttning av zinken äga rum, som leder till
ett välkommet särskiljande av de annars ofta nog mycket intimt blandade zink- och
blymineralen. Även uti koppar fyndigheter m. fl. slag förekomma dylika
»oxidations-malmer». Det inträffar emellertid mycket ofta, därest icke gångarterna medverka till
ett utfällande av den upplösta kopparhalten, att denna transporteras nedåt av
dagvattnet, och dels utfälles i form av karbonat, oxider och dylikt, dels,.längre ned,
omkring och just under grundvattensnivån, genom reaktioner med de ursprungliga
koppar-mineralen ävensom andra metalliska mineral, t. ex. svavelkis, avsättes i form av
svavelföreningar, mestadels kopparglans. En på detta sätt vittrad fyndighet visar överst
en urlakad, kopparfattig zon, vanligen med mycket järnockra (limonit), som
uppkommit av kismineralens järnhalt. Därav namnet »Eiserner Hut» (»järnhatt») på vittrings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
