Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mineral och bergarter samt dessas förekomstsätt, av P. Geijer - Fyndigheters uppkomst - De fossila bränslena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FOSSILA BRÄNSLENA.
37
Fig. 26. Vertikalprofil (i mycket överdriven höjdssala) genom torvmoss •. visar i gyttjans utbredning
ett ursprungligt sjöbäcken, samt den övergripande försnmpningen genom vitmosstorv. Sveriges Geol.
Undersökn.
Fig. 27. Profil genom
kol-flöts (»Fru Bagges flöts»
vid Höganäs), visande kol
av olika kvaliteter med
mellanlagrande kolhaltig
skiffer. Flötsens hela
tjocklek, inbegripet
skiffern, är 1.48 meter. Efter
Erdmann, Sveriges Geol.
Undersökn.
och föga vattengenomsläppande täcke av morängrus. En vanlig typ av
torvbild-ning är igenväxandet av en sjö. Över de avlagringar av gyttja och dy, som
härstamma från den tid, då en öppen vattenyta förelåg, avlagras sedan torvbildningar av
de växtsamhällen, som uppträda uti grunt vatten, såsom säv, vass, fräken. Ett ännu
senare stadium markeras av sankmarkväxter, främst starr och ängsdun. Som avslutning
kommer en vitmossbildning, som kan uppsuga stora mängder
vatten och växa upp till en upphöjning över angränsande mark,
ävensom genom utsträckt vitmossbildning gripa ut över denna.
I andra fall åter uppstår torvbildningen på vattensjuk mark
utan något föregående sjöstadium. Detta gäller t. ex. om
huvudmassan av de stora myrarealerna i Norrland. Flertalet av våra
torvmarker äga endast en jämförelsevis ringa mäktighet,
omkring ett par meter.
Om torven på grund av sin höga vattenhalt endast i mycket
begränsad omfattning kommit till användning såsom bränsle,1
så är stenkolets betydelse så mycket större. Brunkolet (lignit),
som tillhör yngre geologiska formationer — tertiär och
ungmeso-zoiska bildningar — är till sin uppkomst i huvudsak likartat
med det egentliga stenkolet, och skiljer sig från detsamma
väsentligen endast genom den mindre fullständiga omvandlingen
av växtresterna, varav följer högre vattenhalt än i stenkolet.
Undantagsvis finnes emellertid verkligt stenkol ända upp i tertiär.
I övrigt förekommer stenkol uti flera olika formationer, men
det är särskilt utbrett och mäktigt utvecklat i det system, som
fått sitt namn just av detsamma. De skånska stenkolen äro av
yngre datum — från övergången mellan trias och jura — men äro
uppkomna på samma sätt som stenkolssystemets kola vlagringar.
Stenkolet är icke kemiskt rent kol, utan håller bundna vissa
kvantiteter väte och syre. Antracit är den renaste formen, med
omkring 90 % kol. Vidare ingår i kolet naturligtvis också från växterna härstammande
mineralsubstanser, ävensom grus och sand, som inslammats bland växtresterna under
deras avlagring. Dessa ämnen bilda den vid kolets förbränning resterande askan.
Kolet bildar i allmänhet regelbundna lager (»flötser»), vilka växellagra med
sandstenar, skiffriga leror, o. s. v. Lagrens mäktighet uppgår sällan till mera än 1 å 2 meter
och är ofta mindre. Inom de flesta kolfält finnas flera flötser över varandra, skilda
1 En annan användning av torv är till strö (vitmosstorv).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
