Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIK. MEDELTIDEN.
61
ningen tjänade troligen till långt in i Medeltiden endast sjö- och myrmalmer. På
1280-talet var emellertid koppargruvdriften vid Stora Kopparberget (Falun) i full gång och
möjligen får man datera den svenska gruvhanteringens första uppkomst till senare
delen av 1100-talet, om också någon mera avsevärd utveckling av densamma knappast
torde hava förekommit förrän under 1200-talet. I ett encyklopediskt arbete från början
av 1200-talet av minoritermunken Bartholomæus Anglicus omtalas Sveriges rikedom
på silvergruvor, men man svävar tyvärr i ovisshet om vilka fyndigheter, som härmed
kunna avses. Uppgiftens sanningsvärde styrkes av att under konung Knut Erikssons
regering (1167—1196) återupptogs silverutmyntningen och bedrevs i stor omfattning.
Vid 1300-talets början bearbetades flera s. k. järnberg, nämligen Norberg, östra och
Västra bergen i Närke samt möjligen ytterligare något. Det första järnberg, varom
en skriftlig urkund har något att förmäla, är Norberg, varuti marsken Tyrgils Knutsson
1303 överlät några andelar till konung Birger.
Det svenska bergsbrukets äldsta organisation företer så slående likheter särskilt
med den vid det tyska Rammélsberg förekommande, att det är högst troligt att den till
stora delar lånats därifrån. I själva verket torde de svenska bergverken till en början
hava drivits av utlänningar i arbetsgivares, arbetschefers och högre arbetares ställning,
om också svenskar nog alltifrån äldsta tider därvid gjort sin insats. Detta tyska
bidragande till bergverksrörelsens uppblomstring är ingalunda något för Sverige särskilt
utmärkande; även i andra länder har utvecklingen på vissa områden varit en liknande,
bl. a. i England.
Bland de mera märkliga svenska gruvor, vilkas upptagande kan hänföras till
Medeltiden, äro utom de ovannämnda att märka följande. Gamla eller östra Silvberg i
Tuna socken är kanske vår äldsta silvergruva, nära vilken även järnmalm bröts redan
år 1367. Bispbergs gruvor arbetades under samma århundrade, ty år 1420 erhöllo
bergsmännen därstädes förnyade privilegier. Garpenbergs koppargruvor äro likaså mycket
gamla. Nora bergslag eller Noraskog omnämnes under detta namn i början av
1400-talet, men järngruvedriften därstädes är säkerligen äldre. I själva verket har man med
rätt eller orätt velat identifiera det därstädes belägna Dalkarlsbergs gruvfält med det
ovannämnda Västra berget, om vars närmare läge man ej har full visshet. I alla
händelser är säkert påvisat, att några hyttor vid Dalkarlsberg redan år 1345 tillhörde biskopen
i Strängnäs, vadan järnbergsbruket här är mycket gammalt. 1346 bibehölls Riseberga
kloster vid besittningen av Rönneshyttan, Ämmehyttan och Skyllberg i Lerbäcks bergslag
i Närke. Under 1400-talet bearbetades Tunabergs koppargruvor och Nävébergets
järngruvor i Tuna socken i Södermanland. Hellestads järnbergslag i Östergötland är känd
från 1300-talet och även i Vånga och Godegårds bergslager har järnhanteringen gamla
anor. Åtvidabergs koppargruvor erhöllo 1413 samma privilegier som Stora
Kopparberget i Dalarna. Värmlandsberg eller bergslagen i östra Värmland erhöll privilegier
samma år. Möjligen äro här Nordmarks gruvor de äldsta, under det att Per sbergs
malmfält lär hava upptagits senare. Vid eller nära Dannemora omtalas 1481 upptäckten
av ett silverberg, men först i början av 1500-talet igångsattes arbetet i järngruvorna
härstädes. Salbergs silvergruvor vid Sala stad upptäcktes i början av 1500-talet och
erhöllo privilegier år 1512. Väster Silvberg i Norrbärke socken upptogs 1552 men har
möjligen bearbetats även tidigare.
Ej endast i början av utan under hela Medeltiden torde det tyska inflytandet
på den svenska bergshanteringen hava varit mycket stort. I fråga om de »ädlare
verken», d. v. s. de som innehöllo andra metaller än järn, torde ett direkt delägarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
