Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
MINERALS OCH BERGARTERS BETYDELSE.
ning med ved. Den länge överflödande tillgången på ved och virke i bergverksdistrikten
i Mellaneuropa byttes under 1500-talet mångenstädes i knapphet, så att t. ex. 1563
betydande inskränkningar av denna anledning måste göras vid Kuttenberg.
Bergsprängning med krut började användas i början av 1600-talet men fick någon större
betydelse först åtskilliga årtionden senare, och först då blev man mera oberoende av
skogstillgångarna för gruvornas drift.
Trettioåriga kriget (1618—1648) medförde en tillbakagång och ibland ett
avstannande av de berörda ländernas gruvdrift, som sedan endast så småningom ånyo
började taga fart efter inträdandet av mera fredliga förhållanden. Den med 1500-talet
inledda, av stora tekniska framsteg kännetecknade perioden avlöstes sålunda av ett
relativt, ehuru långt ifrån absolut stillestånd, och först under 1700-talet kunna vi märka
en bestämd ändring härutinnan. En av de viktigaste nyheterna var användandet av
Watts ångmaskin från och med 1768; förut hade visserligen åtskilliga Newcomens
eld-och luftmaskiner blivit byggda men med ej i allo gott resultat. I ännu högre grad än
1700-talet kännetecknas 1800-talet av storartade tekniska framsteg, för vilka närmare
redogöres i andra avdelningar av föreliggande arbete.
Vad som emellertid dessutom kännetecknar 1800-talet är en högst betydande
stegring av bergshanteringens omfattning och produktionens storlek. Om tidigare utom
Europa blott Mexicos och vissa delar av Sydamerikas i djupet dolda skatter varit
föremål för tillgodogörande i stor skala, blevo nu även Nordamerika, delar av Asien,
Australien, Sydamerika och Afrika fält för en storartad bergverksindustri.
Redan under senare hälften av 1700-talet hade man börjat att mera energiskt
bearbeta de tyska stenkolsfyndigheterna, t. ex. i Ruhr- och Saarområdena, och de engelska
på åtskilliga ställen, särskilt i Durham- och Northumberlanddistrikten. Behovet av bränsle
ökades avsevärt, när ångmaskinerna fingo större användning, samt när man lärt sig
använda stenkolen för metallurgiska ändamål, och sedan härigenom bl. a.
järnframställningen till stor del blivit oberoende av de knappa skogstillgångarna. När början väl
blivit gjord, utvecklade sig stenkolsbrytningen med jättesteg, särskilt i England, där den
redan vid 1800-talets ingång blivit en storindustri och där den utgjorde en av
förutsättningarna för landets länge obestridda industriella överlägsenhet. Från mitten av
1800-talet uppträdde järnvägarna som stora stenkolsförbrukare, liksom även lysgasverken.
Omkr. 1840 i Tyskland och omkr. 1850 i Nordamerika började stenkolsbrytningen
antaga större proportioner, men England intog dock ännu länge första rummet, bl. a. på
grund av dess stenkolsfälts fördelaktiga läge ur transportsynpunkt, för att först vid
århundradets slut bliva överflyglat av Förenta staterna.
Stenkolens användande inom järnhanteringen möjliggjorde stark ökning av
järnproduktionen, som å sin sida följdes av en större järnmalmsbrytning. I detta avseende
stodo vid nittonde århundradets början England och Frankrike (inkl. Belgien) främst,
men trots en betydande utveckling av järnmalmsbrytningen hade dessa länder vid
1900-talets början blivit distanserade både av Tyskland, där koks började användas i
större mängd för järnframställning fr. o. m. 1830-talet, och framförallt av Amerikas
jörenta stater.
Få av bergshanteringens grenar hava väl varit föremål för så allmänt intresse som’
guldgruvedriften och dess utveckling, vilket icke är underligt, då ju blotta namnet
guldgruva med rätt eller kanske lika ofta orätt ger en vision om rikedom och framgång.
Under 1800-talets två första årtionden erhölls i Europa, utom som biprodukt vid
hyttprocesser i Tyskland, guld i Ungern, Siébenbürgen, Österrike nära Gastein och Böhmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
