Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIK. NYARE TIDEN.
67
och diamantgruvornas bearbetande. Johannesburg växte på 30 år från en samling
plåt-skjul till en storstad med 280 000 invånare, och det industriella uppsvinget medförde en
uppblomstring av jordbruket i landet, varigenom utsikter finnas för att detta område
skall hava stadigvarande erövrats åt kulturen och för att en ej alltför fåtalig befolkning
skall kunna livnära sig, även sedan gruvorna börjat bliva mindre givande. För
närvarande lämna de direkt uppehälle åt minst 250 000 vita och 1 000 000 svarta.
T. o. m. år 1923 beräknas de hava lämnat guld för nära 14 000 mill. kronor, motsvarande
omkr. 5 365 ton. Redan nu står kanske guldproduktionen i detta distrikt på sin
höjdpunkt, den beräknas sjunka redan under de närmaste 10 åren, och i medeltal uppskattar
man den återstående livslängden för gruvorna i Witwatersrand till ej mera än 30 år,
ehuru kanske förbättrad teknik kan uppskjuta det slutliga ödeläggandet.
Ej alltid är det dock som guldgruvhanteringen bryter stadigvarande bygd. Ett
exempel bland många härpå är Goldjielddistriktet i Nevada i Förenta staterna, vilket
upptäcktes 1903. »Boomen» eller rusningen av guldsökare kom på allvar 1906; snart hade
staden Goldfield över 30 000 invånare och där fördes ett vilt liv med supande, slagsmål,
spel och dobbel. Malmen var till en början så rik, att gruvarbetarna med lätthet kunde
stjäla och föra med sig i kläderna sådan för över 200 kronors värde pr arbetsskift, och
dessa lättförvärvade penningar omsattes hastigt och lustigt. Efter några år avtog
emellertid den rikaste malmen, och gruvarbetet måste inrättas på mera rationella grunder av
stora bolag, men samtidigt minskades stadens invånarantal, så att det 1909 utgjorde
blott 4 000. Från och med nu var Goldfield en visserligen liten men dock laglydig och
blomstrande gruvstad, ehuru tyvärr, som det visade sig, utan livskraft. De föga djupa
gruvorna voro snart utbrutna, gruvanläggningarna ödelädes till större delen och staden
förde ett tynande liv, tills den av vådeld år 1923 lades i aska med undantag blott av dess
6 förnämsta stenhus. Påföljande år eldhärjades den ånyo. Då den sannolikt ej kommer
att återuppbyggas i någon avsevärd omfattning, omfattar sålunda guldstaden Goldfields
uppsving, storhet och förfall den korta perioden av blott 20 år.
Så tidigt som 1878 började guldsökare intressera sig för Yukonområdet i nordvästra
Canada, där enstaka smärre förekomster upptäcktes här och var. Först 1894 gjordes
ett större fynd vid Quartz Creek, ett tillflöde till Indian river, som utmynnar i Yukon
ovanför Klondykefloden, vid vars mynning nu staden Dawson är belägen. Sedermera
följde upptäckter vid Hunker och Bonanza Creek, av vilka den sista var särskilt rik.
Nyheterna om fynden förorsakade den stora rusningen till guldfälten 1897—98, som troligen
står utan motstycke i guldgrävningens historia. Guldproduktionen i Yukonområdet
nådde maximum redan 1900 med c:a 83 millioner kronors värde men sjönk därefter.
Även i det angränsande, till Förenta staterna hörande Alaskaterritoriet försiggick
ungefär samtidigt en omfattande guldutvinning. Sedan numera vaskmalmsfyndigheterna
börjat lämna betydligt mindre avkastning än tidigare, har man även i dessa trakter vänt
sig till bergmalmerna med, som det förefaller, goda utsikter, ehuru vinsterna i framtiden
måste köpas med tålmodigt arbete och stora kapitalinsatser.
Under de senaste årtiondena hava guldgruvorna i Porcupinefaltet i provinsen
Ontario i Canada, vilka började bearbetas 1911, gjort sig särskilt bemärkta. I Canada
synas också utsikterna vara goda för finnandet av nya, rika guldfält.
Den roll, som diamant- och vaskguldsförekomsterna spelat vid befolkandet av förut
obebodda trakter av jorden, kan knappast överskattas. Australien, Nya Zeeland,
Kim-berley-, Rand- och Rhodesiaområdena i Sydafrika samt Californien hava alla i senare
tid fått sin kraftigaste stöt framåt av guldgruvedriften, genom att denna där till en
bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
